Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borghöfdingen i Sandomir. Ett drag från konung Carl X Gustafs fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Icke utan en aning, att han skulle komma för
att meddela någon upplysning om gårdagens äfventyr,
lät denne infora honom i en af borgsalarna.
Då kommendanten inträdde och juden öfvertygat
sig, att de befunno sig mellan fyra ögon, sade han
hastigt: “Herr kommendant, var fÖrsigtig! Här äro
farliga anslag å bane. Ni har räddat mitt barn från
nesa och misshandling. Jag skall vedergalla er denna
gerning. En kurir, ämnad till er, har blifvit
öfver-fallen. Det bref, han medförde, blef lemnadt till den
unge Ladislaw Czarnecki, en brorson till fursten och
generalen. Då jag nyss besökte honom, för att
förebrå honom för den skymf han gjort min
dotter/hittade jag brefvet, som han kastat på golfvet. Här har
ni det! Jag har läst det och ryser af fasa.“
Kommendanten emottog ett skrynkladt papper,
som juden burit i barmen under sin slitna koftan.
Medan Cronlood läste skrifvelsen, målade sig vrede
och fasa i hans uppsyn; men han yttrade intet, innan
han, under ett par minuters öfverläggning med sig
sjelf, gått ett par slag af och an på golfvet.
Slutligen sade han: “Jag tackar dig, gamle man,
du har gjort mig en stor tjenst. Se här, emottag
dessa tio dukater såsom belöning. “
. “Jag emottager ingen belöning!“ invände juden.
“Jag har penningar nog, och om sådana kunde belöna
den tjenst ni gjort mitt ringa hus, skulle jag vara den,
som bjöd er dem. Sedan jag varnat er, går jag,
öfver-tygad att ni nu sjelf sörjer för er säkerhet."
“Ämnar man då här," frågade kommendanten,
“tillställa ett lika ohyggligt blodbad, som general
Wreso-witz beskrifver i brefvet?"
Juden skakade på sitt gråa hufvud, gjorde en
djup bugning och aflägsnade sig utan att svara.
Efter en kort öfverläggning med sig sjelf gaf
kommendanten befallning åt sin hofmästare om en
middag, och skickade en underofficer för att inbjuda
superintendenten till densamma.
Han inspekterade derefter sjelf vakterna, och,
utan att upptäcka för dem hvad brefvet, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
