Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borghöfdingen i Sandomir. Ett drag från konung Carl X Gustafs fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borgherren, “men jag förmodar, att furst Czarnecki
sammandragit hela »in styrka för att möta konung
Carl Gustaf. Konungen har med hela sin här skyndat
ifrån Preussen, oeh det sägs att han vid Kasimierz
gått öfver Weichseln. Man skulle kanske deraf kunna
sluta, att han icke ämnar sig till Sandomir denna gång.
Om han lyckas att besegra Czarnecki, vill han
förmodligen försöka att taga Zamoisc.“
Cronlood smålog. “Ni har ett godt omdöme äfven
i krigssaker, pater Nagurczewski!“ yttrade han. “Det
är i sanning icke olikt, att konungen gör, som ni
förmodar. Han har lika mycken beslutsamhet som
snabbhet i sina företag, och han syftar gerna just åt
den punkt, der en hufvudsak kan afgöras. Men tror
ni, att Czarnecki vågar afbida hans anfall ?“
“Jag förmodar det,“ svarade superintendenten,
“ty hans armé lärer vara ganska betydlig och konung
Johan Kasimir befinner sig sjelf vid armén. Dessutom
kan han väl ha tröttnat att flyga omkring landet
såsom en stromvind.“
“Ja, en stormvind är han, och en ganska
skicklig fältherre,“ medgaf kommendanten, “men han har
inga särdeles tappra krigare att föra i falt. Yi
svenskar skulle anse ett sådant stridssätt, då man
oupphörligt flyr, så snart man möter motstånd, för miudre
ärofullt!“
“Har ni icke hört att vi polackar äro rör, som
böjas för vinden hur helst den blåser, men som genast
återtaga vår ställning, så snart stormen farit förbi.
Vi låta af ingen makt rycka oss lösa från
fäderne-j orden. “
“Bilden är träffande!“ inföll Cronlood; “men när
han kommer, som för lian, då är det icke värdt att
längre hålla sig vid rötterna. Men låt oss lemna detta
ämne, vördige fader! Skulle ni icke, sedan vi nu åter
kunna vänskapligt umgås, vilja besöka mig på borgen
i morgon till middagen ?“
Superintendenten tackade och Cronlood tog
af-sked. Då han lemnat superintendentens hus, skic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
