Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borghöfdingen i Sandomir. Ett drag från konung Carl X Gustafs fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den lyckan att bevisa er, fortjenar icke någon särskild
tacksamhet, och jag hade då intet begrepp om hvem
den sköna var, som jag befriade."
Judyta såg med en blixt i de mörka ögonen
upp på honom, men nedslog dem genast. “Det var
kanhända alltför djerft,“ sade hon, ‘‘att en Israels
förföljda dotter ville bjuda främlingen ett minne af en
händelse, hvilken åtminstone för henne är märkvärdig,
såsom bevis på ett ädelmod af en främling, helt olika
det bemötande, som vederfares henne af landets eget
folk. Men jag kan försäkra er, att det var såsom ett
minne, icke såsom en belöning, jag vågade hoppas, att
ni ville hehålla det lilla smycket.“
Han var öfverraskad och visste icke hvart han
skulle vända sina blickar. Det tycktes honom nästan
ohöfligt att icke emottaga ett så skönt fruntimmers
gåfva.
Judytas säkra blick genomskådade genast hans
inre, och hon beslöt, med en egen djerfhet, att gifva
en annan ton åt samtalet. “Eller får jag tro,“ yttrade
hon med ett fint småleende, “att jag kanske icke
lyckats att träffa er smak, herr kommendant! Ni kan icke
neka att emottaga ett minne af ett fruntimmer, som
anser sig stå i så stor förbindelse hos er. Välan, om
den ringen icke behagar er, gör mig den glädjen att
välja något annat!“
Med en ledig rörelse kastade hon upp den som
ett lock formade skifvan på ett bord. Då visade sig
för den förvånade krigarens ög^n en rikedom af ringar
och juveler, som han förmodade värda ett halft
fursten-döme. Sedan han kastat en blick öfver de blixtrande
juvelernas regnbågsskimmer, vände han sig till henne.
“Välan, låt mig då behålla det minne jag förvarat af
x er. Det skall nu blifva mig dubbelt dyrbart. “
Judyta lät locket åter igenfalla och inbjöd sin
gäst att taga plats på en österländsk divan, som, klädd
med dyrbart siden, prunkade i rummet. Derefter
fattade hon en silfverklo eka och ringde. På ögonblicket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
