Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borghöfdingen i Sandomir. Ett drag från konung Carl X Gustafs fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvar ni vill, och jag måste förklara, att ni icke länge
kan vara säker i Sandomir. Jag har märkt att
polac-kame, som om nättema stormlöpa mot slottet, draga
sig undan till staden. Den stund kan snart vara inne,
då jag icke mera kan skona den, så gerna jag än ville.
Det skulle djupt smärta mig, Judyta, om ni funnes
på den plats, dit jag nödgas sända mina kulor. “
Judyta log. “Jag har i er lärt känna en ädel
riddare, en menniskoälskande krigare/1 sade hon; “detta
minne skall för mig blifva kärt och dyrbart hvarthän
jag än far. Men sådan är vår lott, vi Israels döttrar,
att vi måste beständigt vara landsflyktiga kring jorden.
Yårt hem liknar alltid öknens tält, ty vi måste
beständigt vara redo att flytta det. Yi måste ständigt
se oss omkring och bevaka vår •ställning, ty den är
osäker. Jag kan säga det för er, ädle herre, att i
detta hus finnes i denna stund foga mera qvar af
våra håfvor, än tomma kistor och skåp. Min fader
har förbjudit mig att stanna qvar under den
förfärliga belägring, som förmodligen förestår, då konungen
kommer hit. Yi hafva låtit bortföra allt på förhand.
Äfven jag borde redan varit hos min far i Krakau
och på vägen till Ungerska gränsen, om jag icke
inom mig gjort den heliga föresatsen att dröja till
dess ni kom, så att jag fick taga afsked af er, som
jag högaktar såsom min ädle räddare. “
Cronlood fastade på henne allt mera brinnande
blickar. “Jag förstår er, Judyta!“ utbrast han. “Ni
ville icke lemna mig utan afsked, och jag värderar er
dubbelt derför. Men vill ni också säga mig, hvar
jag skall återse er, när kriget slutat? Om ni har
någon välvilja för mig, så skänk mig det ^hoppet.
Utan ett sådant har mitt lif numera för mig intet
värde. Jag är krigare, Judyta, och en uppriktig
krigare bär sitt hjerta på sina läppar.“
Judyta skiftade färg vid dessa ord. Det var en
djup rörelse, som också flög igenom den varma
Israelitiskans hjerta; men van att beständigt bevaka sitt
eget inre och beherrska hvaije känsla, återtog hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
