Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borghöfdingen i Sandomir. Ett drag från konung Carl X Gustafs fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hen så hafva för mig både njutningen och lidandet
en helt annan betydelse. Jag samlar rikedomar för
mitt minne och mitt medvetande. Ni har för mig
uppträdt såsom en af de ädlaste gestalter, kanske den
ädlaste jag i mitt lif har sett. Jag känner mig ega
inom mig en omätlig skatt i tanken på, att också ni
visat mig aktning och förtroende. Jag skall veta att
förskaffa mig beständiga underrättelser om er ärofulla
bana och edra öden. Jag skall njuta af er framgång
och ära. Om ni stundom med välvilja tänker på den
unga israelitiskan, som ni visade så mycken godhet i
Sandomir, skall det utgöra min stolthet att få lefva i
ert minne som en försvunnen skugga af en af edra
ädla gemingar.u
Cronlood var på en gång öfverraskad och slagen
af den höga anda, som talade ur den unga qvinnan.
Hon förekom honom såsom en mäktig sierska, med
hvilken han kände sig icke förmå att kämpa. Han
kunde endast beundra henne, men han kände djupt,
att hennes ädla, fria väsende icke var skapadt att
fästas och bindas vid hans. Det var en på en gång
förödmjukande och stolt känsla. Han ville göra sig
värdig de tänkesätt hon yttrat. Efter en kort strid
med sig sjelf, stod han också upp och mötte hennes
blickar i det han sade: “Judyta! Ni har med ett
ädelt förtroende kommit mig till mötes, då jag såsom
främling, såsom fiende, här förde det af min konung
mig anförtrodda befälet. Ni har ingifvit mig känslan
af en djupare aktning, än någon annan qvinna. Ni
har lärt mig att i mina tankar högre uppskatta er,
än allt hvad jag hittills erfarit. Ni har inom er en
högre verld af edra kunskaper och tankar, än hvad
helst någon annan på jorden kan erjuda er. J. sjelfva
verket, hvad är väl en krigares ära och bedrifter,
annat än en blodig lek, emot er upphöjda själ med
sina tänkesätt och kunskaper! Men en hvar måste
följa sitt öde. Mitt kallar mig åter till striden och
farorna. Earväl, Judyta! Tanken på er skall aldrig
öfvergifva mig; den skall förblifva mig kär och
dyrbar! Men likväl måste jag säga er, att jag icke kan ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
