Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borghöfdingen i Sandomir. Ett drag från konung Carl X Gustafs fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förråden i slottet. De tvåhundra tappra, som åtföljt
dem, blefvo en välkommen forstärkning, hvilken mer
än fördubblade antalet af slottets försvarare.
Den följande natten blef polackames anfall mot
slottet än skarpare och ihärdigare, men hvar helst
en storm försöktes, blef den tillbakakastad. Och de
skador, som de flendtliga batterierna förorsakade på
slottets murar, voro ännu föga vigtiga.
I flera dagar fortsattes belägring och försvar med
fortfarande ifver, då ändtligen en trumpetare infann
sig vid stadsporten, åtföljd af tvänne herrar, af hvilka
den ena igenkändes såsom superintendenten
Nagurc-zewski; den andra var en polsk officer. De anhöllo
om ett samtal med kommendanten.
Borghöfdingen, som genom de ankomna båtarna
erhållit så stora förråd, beslöt att visa dem för de
ankommande. Han lät derföre föra dem öfver
borggården, som var alldeles full med kanoner och
ammuni-tionsvagnar, till en sal på östra sidan, der han artigt
emottog dem.
“Välkommen, vördige fader!“ sade han, “det är
nu flera dagar sedan vi träffades, men minnet af den
vänskap, ni bevisat mig, är mig så kärt, att jag just
önskade, att utbedja mig ert sällskap till middagen i
dag. Får jag be er presentera den herre, som
åtföljer er!“
“Det är min systerson, furst Ladislaw Czarnecki/1
sade superintendenten, icke utan en viss förlägenhet.
“Han är utskickad af sin farbror, furst Stephan, för
att uppmana er, herr kommendant, att uppgifva detta
slott åt sin rätta herre, konung Johan Casimir.
Fursten, vår store fältherre, anför 50,000 man, hvilka
ligga här utanför dessa murar, och han hoppas, att ni
inser omöjligheten af att längre göra motstånd. “
En hög rodnad af förtrytelse målade sig på
Cron-loods panna, medan han sköt några flammande blickar
på den unge polacken. Men han betvingade kraftigt
sin känsla, drog läpparna till ett småleende och svarade :
“Vi svenskar, vördige fader, förändra icke så lätt våra
trohetslöften, som ni, polackar. Jag har lofvat att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
