Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borghöfdingen i Sandomir. Ett drag från konung Carl X Gustafs fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanonskotten lossades från murarna och besättningen
skyndade till den sista båten, antände han luntan,
stängde källarens fasta jerndörrar, och skyndade efter
till de sina. Han hade så beräknat luntans längd
att slottet skulle springa efter en fjerdedels timma.
Men i samma ögonblick, aom han skulle springa
ut genom strandporten, såg han en båt, som, midt
under kulregnet, hvars skurar flögo tvärtöfver
strömmen, af några raska roddare med utomordentlig fart
drefs utföre strömmen. Den ilade tätt utmed
fästningen, for att icke träffas af dess kanoner, och innehöll,
det kunde man se, flyktingar från staden. Bland do
i båten liggande qvinnorna, höjde sig endast ett hufvud
som med modfull blick såg sig omkring bland
döds-farorna, ur hvars krets flyktingarne ilade. Cronlood
igenkände Judyta, och deras blickar möttes, i det hon
flög forbi. Han hade stannat blott ett ögonblick vid
den oväntade synen, men detta ögonblick kostade honom
dyrt. En polack grep honom i kragen, och innan han
kunde vända värjan mot denne angripare, var han
öfvermannad af en hel mängd. Värjan vreds med våld
ur hans hand och han rycktes tillbaka. Han hade
likväl så mycken sinnesstyrka, att han kastade
nycklarna till källaren i sjön och ropade till folket i båten:
"Lägg ut och ro!" Soldaterna eågo ingen möjlighet
att rädda sin befalhafvare, och då de hvarje ögonblick
väntade att se slottet springa i luften, skyndade, de
genast undan för att från andra stranden blifva vittne
till det förförliga skådespelet.
Snart hade Cronlood hemtat sig. Med ett hemskt
hånande löje vände han sig till sina angripare; det
var den unge Czarnecki: "Jag är er fånge!" sade han.
"Följ mig sjelf in i slottet; jag skall visa er krigskassan!"
Den unge polacken, jublande af vild segerglädje,
lät föra honom i östra salen för att derifrån, jemte
det han fagnade sig åt sin fånge, öfverse svenskarne
i deras förtviflade ställning. Superintendenten stod
der redan förut i ett fönster. Czarnecki tillät äfven
Cronlood att ifrån fönstret betrakta sina landsmän,
hvilka han aldrig mer skulle återse. Då drog sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
