Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begränsas endast af en låg horizont. XJtsigterna sakna
dock icke äfven en annan omvexling, än den
soluppgångar och aftnar öfver de speglande böljorna dagligen
erbjuda, äfvensom de underbara och ofta förfarliga
skiftningarna af storm och lugn, af ebb och flod. På
den ena sidan af denna nejd går verldshandelns
stråkväg in genom Elben till Europas hjerta, så att
Hal-ligerboerna vid randen af sin himmel skåda
segelmassorna af de flottor, som ila till och från Hamburg,
rädda att nalkas dessa menniskoboningar, bland hvilka
en säker undergång möter hvarje seglare, som af
stormens våld händelsevis skulle kastas dit. På den
motsatta sidan skåda Halligerboema ett härligt och
fruktbart land, skyddadt af väldiga dammar, hvilka
dock voro förgäfves byggda mot hafvets våld, om icke
do till spillo gifna förposterna derute på sina
sjunkande öar mottoge och bröte böljornas första och
förfärligaste anfall. Gröna, yppiga fält, med lunder och
kyrktorn, med byar och ängar, öfver hvilka solen
uppgår, ligga inom Halligerboernas östra synkrets.
Sjelfva midsommardagen 1657 inträffade en half
mil vester om Siideroog, så heter en af dessa låga öar,
ett uppträde, som den tiden icke var så ovanligt i dessa
farvatten: en strid emellan tvänne flendtliga skepp.
Ett tungt lastadt svenskt skepp, ehuru egentligen
köpmansfartyg, dock utrustadt på örlogsvis, hade, då
det ämnade sig in uti Elben, till Hamburg, mött en
dansk örlogsman, som genast angrep det. I början
hade svensken trott, att det var af något obegripligt
misstag, som anfallet skett, men då hans flagga icke
alls aktades, ansåg han sin angripare för en sjöröfvare,
mot hvilken han beslöt att försvara sig till det yttersta.
Sedan han vändt bredsidan till, gaf han det ena glatta
laget efter det andra. Men det visade sig snart att
den danske örlogsmannen var öfverlägsen i både manöver
och bestyckning, så att det svenska skeppet led allt
mera till både tackel och skrof. Slutligen gick
förmasten öfver bord.
Der nu de segelbevingade skeppen kämpade,
om-gåfvo de sig med en svällande bädd af ljusblå krutrök,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
