Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stranden, så att en röst, som förmådde öfverljuda
vågornas sorl, kunde framtränga till densamme.
Gubben Edo Tetens ställde sig på yttersta randen
af marken och ropade, under det han med sina
åtbörder sökte att förklara orden: “Norrut! Mera
norrut! här kan ingen båt lägga till!*4
Grefvinnan Eleonora förskräcktes. Hon hviskade
till Cassette: “Nu kommer det an på huru vi skola
komma undan grefven/*
“Han är ju ensam!“ svarade hofstallmästaren.
“Hvad menar ni, Cassette ?“
“Vi äro fem män, alla beväpnade/* hviskade han.
“Hela öns manliga befolkning är ute på hafvet. Vi
skola icke låta grefven tvinga oss.“
“Tillåt mig, fru grefvinna, sedan jag nu haft
den äran att helsa er,“ yttrado grefve Reventlou,
“att också frambära «ain vördnad för er syster!“
Med dessa ord framträdde grefven hastigt till
Eleonora och gjorde en djup bugning. Hon besvarade
den, men han tog i detsamma bestört ett steg
tillbaka. “Min Gud!“ utropade han; “ser jag rätt? Ja,
mitt öga bedrar mig icke! Det är Eleonora —“
Nu kastade grefvinnan sitt Hor tillbaka och
vände emot honom denna uppsyn, hvars tjusningsmakt
var så erkänd, med ett uttryck af hög värdighet.
“Ert öga har icke bedragit er, gref Reventlou!** sade
hon. “Ni ser mig här, genom en olyckshändelse,
kastad på en jord, som jag aldrig mer trodde mig fa
beträda. Jag hade uppgifvit hoppet om att erhålla
rättvisa i Danmark —“
“Er gemål måste tänka sig rättvisan på eget
sätt/* afbröt grefven. “Han har endast andats för
att reta fiender emot Danmark, alltsedan han så
förrädiskt öfvergaf sitt fädernesland. Men
vedergällningens tid är kommen. Nu skall han lida hvad hans
gerningar förtjent. Länge nog har Danmark fördragit
Sveriges öfvermod och hån. Länge nog hafva
Danmarks bittraste fiender funnit skydd och bistånd i
Sverige. Nu, då den svenske kungen fördjupat sig
i Polens moras och der lidit det ena nederlaget efter
’OO^ C
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
