Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att de aldrig skola med rättvisa beklaga sig öfver
det bemötande, jag vill låta dera vederfaras. Men
den lag, som föreskrifver trohet mot konungen och
pligten, är högre än artighetens. Mitt yrkande är
derföre, att damerna återvända med mig till land.
Jag lofvar er gärskildt, herr kapten, efter ni tycks
iutressera er för damerna, att behandla dem med den
utsöktaste artighet/*
“Er konung, säger ni, herre eller grefve, eller
hvem ni må vara?“ Den stränge sjöbussen
sammandrog sina ögonbryn. “Tror ni att en engelsman aktar
edra konungar mer än hvar och en annan menniska?
Yi ha i London tagit hufvudet af en, och det står
derför icke sämre till med gamla Englands ära och
makt. Yår protektor kan gerna vara alla redliga
menniskors beskyddare, helst när de förföljas af
konun-garne. Jag ämnar följa den store Cronrwells exempel,
och damerna skola derföre icke ryckas ifrån mitt skepp,
efter de begära försvar af mig.**
Grefvinnornas ansigten uttryckte deras glädje och
tacksamhet.
“Jag har emot min vilja blifvit förd om bord
härstädes,** yttrade grefven i något mera nedstämd ton.
“Jag hoppas att ni, herr kapten, icke beskyddar damer
så, att ni beröfvar andra personer deras frihet. **
“Hm! Det är damernas ensak, att boröfva [-her-rarne]-] {+her-
rarne]+} friheten eller släppa dem!“ skrattade den nu
helt och hållet upplifvade och muntre kaptenen.
“Men hur vill jög då komma i land igen!“
“Mina damer!“ sade kapten Welch, medan han
med skämtsam uppsyn tog af sig hatten och bugade
sig för fruntimren, “är det med damernas tillåtelse,
som denne herre Önskar att aflägsna sig?“
Grefvinnan Eleonora tycktes något bekymrad,
men Ebba svarade med ett muntert smålöje: uDet är
för oss en stor glädje, att kunna frisäga grefve
Re-ventlou från hans löften om en artighet, som det
verkligen varit grymt att sätta på ett så hård t prof,
som grefven sjelf tyckes anse för en lättare sak, än
vi föreställa oss. Yi önska herr grefven lycklig resa.**
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
