Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja, sir!“ Grefven gjorde ett slags militärisk
helsning.
Medan kapten befallte att båten skulle firas ned,
tog grefven afsked af damerna, “Det skulle smärta
mig mycket,“ sade han, “om jag icke hoppades att
medföra er aktning, mina damer, ehuru mitt embete
tvingat mig att visa mig mera sträng, an mitt hjerta
önskat.“
“Jag för min del kan icke hysa någon förtrytelse
eller motvilja mot er, herr grefve,“ yttrade grefvinnan
Eleonora. “Jag kan endast söija, och djupt sörja
der-öfver att mitt ofrivilliga besök på mitt fäderneslands
jord skall medföra så bekymmersamma invecklingar,
så bittra spänningar, att min frihet hotas.“
Grefven svarade intet, utan begaf sig till båten,
som löjtnant Minnes fick befallning att föra. Gubben
Edo närmade sig också relingen för att stiga ned.
Båda grefvinnorna gingo till den gamle, för att vänligt
tacka honom för herberget, men gubben vägrade att
mottaga det mynt, som damerna dervid ville trycka i
hans hand. Han sade, “att han både gerna och utan
besvär hade bjudit dem sin ringa bostad, och att det
icke var värdt någon tacksamhet."
Grefvinnorna helsade till hans dotter, och på en
vink af Eleonora framträdde Anna, som bad honom
till henne framföra en gåfva af ett litet smycke.
“Håll nu rätt så, kapten,“ sade gamle Edo i det
han nedsteg i båten. “Ni är då snart ute på öppna
djupet! Farväl!“
Kapten Welch hade låtit kasta seglen back, medan
han inväntade sin båt. Dervid beräknade han icke
strömsättningen. I detsamma som löjtnant Minnes
lade till vid hvalfiskskelettet, dref skeppet inpå en
bank och fastnade. Men emedan det var i sand och
slam, som kölen inträngde, och skeppet icke gjorde
någon fart, skedde hela strandningen utan buller.
I det rymliga skelettet träffades en samling af
strandboer, hvilka lastat en vagn med spillror af skepp
och åtskilliga varor, som blifvit hitdrifna efter stormar.
Grefve Reventlou helsades af dem med mycken vörd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
