- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
232

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vara en redbar man. Våra följeslagare hafva väl
deremot såsom krigsfångar blifvit förda inåt landet.
Dem kan egentligen intet annat ondt vederfaras, än
att de tills vidare sakna sin frihet. “

“Den stackars Cassette! Han uppoffrade sig
för oss!“

“Ja, han är en ridderlig, ädel yngling, det kan
ickc nekas. Det gör mig ondt om den unge mannen;
men jag hoppas, att den olycka, som nu träffat honom,
kommer att utgöra en lärdom för lifvet, hvilken han
skall framdeles uppskatta högre, än kanhända så väl
han sjelf, som vi, nu kunna förstå.“

“Än om de misshandlat och kanske skjutit honom!“
“Frukta icke, min goda Anna! I vår tid
behandlar man ärliga krigsfångar icke så. Yi hafva
kommit ifrån de barbariska tiderna, och det enda,
som ännu här i Danmark fortfar att röja barbariska
tänkesätt, är det behandlingssätt, som de utöfv^ mot
damer. Men äfven det skall väl blifva godt.“

“Men vi kunna ju icke veta–Den stränge

grefven lät ju föra dem åt ett helt annat håll och
öfverlemnade dem åt de vilda kustboerna. De voro
ju dessutom bundna till händer och fötter.“

“De blefvo nog snart, och långt snarare än vi,
öfverlemnade åt auktoritetema, och derefter blef
säkert deras behandling till och med bättre, än den
vi nu erfara. Grefvens ord hafva fullkomligt lugnat
mig i afseende på dem, ehuru han icke ansåg sig
böra upplysa hvar de voro.“

Så utvexlade damerna sina tankar, som
oupphörligt rörde sig om deras egen och följeslagarnes
belägenhet. Efter ett par timmars väntan inträdde
probstinnan, åtföljd af några tjenarinnor, som buro
korgar med saker.

“Mina damer!“ sade den gamla. “Jag har fått
befallning att förse eder med edra förnödenheter och
att särskildt lemna skrifdon åt grefvinnan De la
Gardie. “

På en vink af den sträfva herrskarinnan ställdes
åtskilliga prydliga husgeråd invid väggarna, trenne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free