Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ega, tog hon slutligen afsked, och lofvadc återkomma
följande morgon.
Grefvinnan Ebba kunde knappast somna.
Tankarna på hennes gemåls närvaro i grannskapet lemnade
henne ingen ro. Tusende förhoppningar, oupphörligt
fördunklade af de tryckande bekymren, spelade för
hennes sinne, Hon var långt ifrån att föreställa sig
huru nära och på hvad sätt han skulle nalkas.
Så inträffade den följande morgonen, då Itzehoe
besköts af svenskarne.
Den gambla probstinnan, såsom vanligt åtföljd af
ett par tjenarinnor, hade just inträdt i sina fångars
rum och betraktade, med ett eget leende, som icke
utvisade något missnöje, grefvinnan Ebba i den
gammalmodiga, men ståtliga drägt, hvaruti hon nu visade sig.
“Den drägt, som ni nu hedrar med att bära, fru
grefvinna/* sade den gamla probstinnan, “bör jag
kan-kanhända nämna, var den sista jag bar, innan jag
förlorade min salig gemål och ingick såsom föreståndarinna
i detta frökenkloster. Jag bar den drägten endast en
enda gång, och det var, då grefve Corfitz Ulfeld, dagen
efter sitt bröllop, förde sin unga gemål på hofvet.
Hvad den pryder er förträffligt, fru grefvinna.**
“Det är verkligen smickrande för mig, att ni
behagar finna det så, min högvördiga fru!**
“Och den der drägten, som ni nu bär, unga
fröken, den har tillhört en af mina fröknar, som nu är
frånvarande, men som eljest icke torde vara er obekant,
åtminstone till namnet: fröken Amalia Lindenow.“
**Ah, min kusin!** utropade Anna. “Men då har
hon nyligen ingått i frökenstiftet?**
“Olyckan och motgången, mitt barn, kunna snart
utveckla, hvad som’ lyckan för alltid kunde lemna i
sin linda. Den goda Amalia har genom underbara
skickelser blifvit kallad till besinning öfver detta
lif-vet, och jag hoppas, att hon en dag skall blifva min
värda efterträderska i mitt dyrbara kall.**
Just i det ögonblick, som probstinnan yttrade
detta, dånade först ett, derefter flera kanonskott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
