- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
240

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvilkas uppehållsställe han skulle utvisa, tillhörde
fienderna, kände han sig likväl eldad af en mensklig
och kristlig åstundan att göra något för deras
räddning, ehuru han hoppades att riksmarsken, så snart
beskjutningen af staden börjades, vidtagit åtgärder att
rädda samtliga fruntimren i stiftet.

Då det svenska] detachementet framträngt till
klostret, hade de små husen framfor detsamma helt
och hållet nedbrunnit, så att endast rökhvirflar
upp-slogo mellan de sammanstörtade brändernas
glödhögar, medan öfre våningarna af klosterbyggnaden stodo
och lågorna strömmade ut ur de öfversta

“Här kan ingen lefvande menniska finnas,“
flämtade grefven.

“Yi måste se efter i jordvåningen,a svarade
löjtnant Creutzhammar. “Var oförskräckt, herre!
Bygg-ningen är så fast, att det ännu måtte dröja en stund,
innan elden hinner äta sig ner genom trossbottnarna.
Gå på, gå på! Och visa oss vägen till de olyckliga
fruntimrens rum!u

Grefven drog sig tillbaka för den förskräckliga
hettan och höll för ansigte t. Men löjtnanten grep
honom nu helt oförmodadt i kragen och ryckte honom
med sig. “Det känns mindre hett derinne!“ sade han,
“elden har ännu icke trängt igenom, ty der kommer
ingen rök ur de nedra fönstren.“

Sålunda kände sig grefven helt hastigt ryckt
igenom gnistor och rökhvirflar in i klostrets förstuga
och derifrån på borggården. Der syntes, under de
öfver de inrusandes hufvuden sammanslående lågornas
hvalf, ingen annan lefvande varelse.

“Riksmarsken har låtit föra undan damerna/4
sade grefven. “Det var naturligt!“

“Ja, så kan det tyckas! Han har nog fört undan
fröknarna. Men har han icke möjligtvis glömt de
fångna? Det skola vi se efter! Hvar är deras rum?“
Grefven pekade på rummet, der damerna varit
inneslutna. Löjtnanten sprang till den öppna dörren
för att blicka dit in.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free