- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
253

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke i snille. Ett drag af sorg och oro, vid detta
tillfallo så naturligt, hvilade öfver hennes vackra drag.

Sedan Dahlberg en stund samtalat om likgiltiga
ämnen, framstälde han helt enkelt sitt beslut, att
inlägga en liten besättning i slottet. Riksrådet rodnade,
men vågade ingenting invända deremot.

Dahlberg presenterade löjtnant Silfverbjelke, som
med 20 ryttare skulle qvarblifva.

“Jag är öfvertygad, att löjtnanten och hans folk
vilja vara till så Htet besvär, som möjligt,“ sade
Dahlberg.

“Yi skola bemöta honom såsom en gäst,“ svarade
riksrådet med bemödande att visa sig artig.

“Jag hoppas, att herr riksrådet läst sin svågers,
grefve Ulfelds skrifvelse till landtherrarne och
lands-kommisarierna i Jutland och Holstein ?“ frågade
Dahlberg.

“Jag har det icke/4 ljöd svaret. “Det må icke
förtyckas mig, att jag icke vill emottaga skrifvelser
af sådant slag. Jag har alltid varit min konungs
trogne tjenare, ehuru jag nu naturligtvis böjer mig
för den oundvikliga nödvändigheten. Det tillhör icke
mig, såsom en fridens man, att med vapen i hand
kämpa emot landets fiender, utan jag skall emottaga
dem med tillbörlig vördnad. Men åtminstone Corfitz
Ulfeld och hans hus äro mig hädanefter främmande!“

Riksrådets ton hade antagit en bitterhet, som
likväl Dahlberg icke kunde finna annat än naturlig.

Riksrådinnan vände sig bort, Dahlberg bemärkte,
att hon brast ut i tårar.

Efter en skyndsamt intagen måltid tog Dahlberg
afsked.

Löjtnant Silfverbjelke följde honom ut på
borggården.

Der tog honom generalqvartermästaren afsides och
gaf honom följande förhållningsordres: “Löjtnanten bör
med den största uppmärksamhet bemöta så väl
riksrådet, som riksrådinnan. Begär att få omgifva slottet
med poster, som genast skola göra larm, om någon
större folkmassa visar sig. Utsök de tjenligaste rum,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free