- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
259

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Det är ett svenskt namn,“ sade den danske
ämbetsmannen.

“Jag är svenska,*4 svarade grefvinnan.

“Det är i sanning oväntadt att under närvarande
krigiska förhållanden svenska damer landstiga hos oas/*
“Jag kommer hit för att söka det bistånd, som
menskligheten icke kan neka mig. Jag har icke ens
sjelf velat stiga i land, för att icke gifva någon
anledning till oro för stadens myndigheter/4

“Det skulle strida mot alla gästfrihetens pligter,
att låta så sköna och förnäma damer här på den
ödsliga stranden sitta i en öppen båt.“

“Här äro vi likväl minst i vägen!“

“Fru grefvinna! Gör oss den nåden, att stiga
upp till oss! Det lider till aftonen, och jag må väl
tillåta mig att fråga, hvart fru grefvinnan, i en så
liten båt, på öppna hafvet, kan hoppas komma, när
det blir mörkt ?“

“Jag vill hoppas, att Gud hjelper oss/*

“Då bör man likväl icke trotsa, när man
åberopar sig försynens beskydd. Det är en förmätenhet
att kasta, sig i en fara, som medför oundviklig
undergång/*

Fröken Anna vred bekymrad sina händer. “O min
Gud!** utropade hon, “hvad skall det blifva med oss?**
*4Ännu en gång, mina damer!“ återtog syndicus.
“Jag vågar påstå, att det för ert eget väl är
oundvikligt nödvändigt, att emottaga den gästfrihet, jag
erbjuder.**

Grefvinnan fann, att det skulle vara den
fullkomligaste orimlighet, att sätta sig emot mannens önskan,
och hon steg derföre i land. Med värdig hållning,
och en uppsyn, som utvisade mera frimodighet, än
hon i sjelfva verket hyste i sitt hjerta, steg hon
uppför trappan. Anna följde henne darrande.

Då emellertid en skock af borgare småningom
samlat sig, ansåg grefvinnan för klokast att väcka
så litet uppseende som möjligt* och tilltalade derföre
syndicus: “Jag emottar ert artiga tillbud, min herre,
och ber er så snart som möjligt anvisa mig ett her-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free