Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
önskningar till mötes, skall det icke blifva er olönt.
Min anhållan är, att ni ville dölja oss här tilldess
svenskarne’ komma. Ni skall då kanske hafva en
fördel äfven för er stad deraf, att ni visat välvilja
mot general De la Gardies maka.“
Syndicus bugade sig. “Jag hoppas, ratt jag aldrig
skall fela mot gästfrihetens lagar. Men alla stadsboar
känna, att de främmande damerna vistas hos mig.“
“Känner grefve Reventlou det också ?“
“Jag har för min del ingenting nämnt, men det
är möjligt att han hört något af de öfriga invånarne
i vår stad. I alla fall inser jag icke, att han kan
vilja er annat än väl, mina damer.“
, “Ni skullo icke säga så, om ni närmare kände
förhållandet, herr syndicus!“
I detta ögonblick skallade trumpeter på
hamnplatsen, och ett par kompanier ryttare, i sluten
ordning omkring sina standarer, tågade upp. Det var
danskt krigsfolk. Befalhafvaren kommenderade halt
och befallde manskapet rasta, medan han begaf sig
till syndicus.
Grefvinnan och fröken ville draga sig tillbaka,
men deras värd försäkrade dem, att de kunde vara
lugna: det var kapten Wibe som anländt.
Ehuru full af ångest, bibehöll grefvinnau sin
värdiga hållning, då den danske befalhafvaren inträdde.
Han helsade vördnadsfullt, ehuru med någon förvåning,
kanske lika mycket öfver grefvinnans drägt som öfver
hennes skönhet, på damerna.
Syndicus ansåg sig skyldig att presentera dem:
“Grefvinnan Sparre och hennes dotter,“ sade han
fyndigt, “som äro mina gäster för några dagar.“
“Grefvinnan Sparre!“ upprepade Wibe med en
förundrad uppsyn. “Grefvinnan är förmodligen svenska?“
“Ja, min herre! Men jag befinner mig här endast
såsom resande.“
“Förlåt mig, min fru grefvinna! Men denna
utomordentliga skönhet har jag alltför mycket hört
omtalas, för att icke fråga om ej grefvinnan bär ännu
ett namn?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
