Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sidor omgifvande hären, med en prakt, som var värdig
det högtidliga tillfället. På spetsen af det lysande
tältet svajade svenska fanan. Stora kransar aflöfoch
blommor slingrade sig omkring tältets tak, och afstucko
prydligt mot de förgyllda ränderna och de broderade
blomstren i sjelfva tyget. Persiska mattor betäckte
marken i tältet Qch derinne lyste den kungliga
servisen af silfver och guldpokaler, kannor och fat. En
mängd betjening i guldbesmidda kåpor, än efter tidens
brukliga snitt, än på polska sättet, såsom ett tecken
till Carl Gustafs värdighet af konung äfven i Polen,
än i turkisk smak, stod uppställd utanför tältet för
att mottaga de väntade gästerna. Lifesom mer än eu
af Europas furstar satt till häst framför sitt
regemente, stolt att tjena under den fréjdade svenske
hjel-ten, så stodo bland pageme, som skulle iskänka och
bjuda de kungliga förfriskningarna, söner af Europas
förnämsta ätter från många skilda länder.
Då det holsteinska hofvets vagnar anlände från
Gottorp och hertiginnan, den vördnadsbjudande Maria
Elisabeth af Sachsen, prinsessorna af Anhalt, af
Baden-Durlach och hvad de allt hette, dessa högförnäma,
nyfikna, i allmänhet godhjertade damer, närmade sig
den svenska hufvudstyrkan, begynte denna att utföra
en manöver, liksom den skulle levererat ett fältslag.
Artilleriet, som var uppstäldt framför linien, lossade
först en salfva, för hvars rullande dån mer än en huld
kind bleknade. Derefter begynte elden med musköter
och pistoler från flyglarna och slutligen rörde sig
centern, med sina höga skogar af pikar framåt.
Konung Carl Gustaf och hertigen kommo till häst
bredvid hvarandra, och hvarhelst de kommo en af de
slutna kolonnerna nära, emottogos de af ett jubelrop
af de raska bussarna. Konungen helsade sina tappra
med särdeles upprymd blick, och hans frodiga ansigte,
som alltid var jovialiskt och endast i de klara,
genomträngande ögonen röjde att en stor ande bodde inom
honom, lyste nu af förnöjelse. Det var som om han
njutit af segrar redan på förhand, och i sanning,
seger-bådande var anblicken af denna här, till hvilken, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
