- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
303

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ning och beqvämlighet, om man skall döma dem efter
det första intrycket af deras samtal, men som likväl,
när det gäller, utveckla en ganska stor både
ihärdighet och tapperhet. På slottet Hohenaspe var det för
den unge löjtnanten, som på en gång lemnades att
handla på egen hand så till sägande vara sin egen
bofålhafvare, ett så mycket angenämare lif, som intet
af det, som han eljest räknade för det förnämsta i
verlden, nämligen ett godt bord och en beqvämlig
hvila, fattades honom.

De första båda dagarna på Hohenaspe voro honom
högst angenäma, helst han hvardera morgonen kunde
afskicka en patrull till Hohenvestadt, der en annan
svensk postering befann sig, med den enkla
rapporten: allt väl.

Men den gamle korpralen blef allt mera mulen
till sin uppsyn. Slutligen sade han en dag: "Det är
ett underligt folk, som kommer och går här i slottet,
herr löjtnant."

“Hvad vill du säga med det, din gamle grubblare?"

"Det är unga, långa karlar!"

"Yasserra! Då skulle man kanske kunna få värfva
några dugliga rekryter."

"Jag har talat med dem, herr löjtnant."

"Nå, och de vilja icke gå i svensk tjenst?"

"Nej, de bara skratta mig försmädligt i ansigtet,
då jag talar till dem."

"Sådant kan väl en svensk korpral icke tåla.a

“Ah, jag vet nog när det gäller att gifva en
släng, herr löjtnant. Jag har knäckt mången sådan
der kyckling förr."

"Godt, men det vore bättre att locka dem att
taga värfning. Yi skulle vara ganska välkomua med
ett par tjog raska karlar till generalqvartermästaren/*

"Men de vilja icke bita på kroken. Så snart
man talar till dem, slå de döförat till."

“Väck dem då, käre korpral."

"Herr löjtnant! Jag säger, att här spinnes på
något sattyg i slottet."

"Säg ut då, hvaraf kan du tro det?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free