Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag hoppas, herr riksråd," återtog löjtnanten, i
det han trädde honom helt hastigt nära och såg honom
skarpt in i ansigtet, “att jag icke tvingas till mått
och steg, som vore mig ytterst motbjudande, Behagar
herr riksrådet gifva mig sitt hedersord, att icke gifva
några tecken eller underhålla några förbindelser med
våra angripare derutanföre ? Jag skall förtro mig till
ett sådant hedersord. “
Riksrådet tycktes tveka.
‘‘Behagar herr riksrådet irinra sig,“ sade
löjtnanten, “att jag är en svensk krigare, som erhållit
mitt särskilda uppdrag i afseende på detta slott, och
att jag endast så långt, som det är förenligt med
mitt folks säkerhet och det uppdrag jag har, kan visa
den artighet, som jag eljest naturligtvis ingalunda vill
bryta emot.“
“Jag förstår er. Ni vill påminna mig om, att jag
är i ert våld.“
“Ja, så är det, herr riksråd.“
“Så måste jag då ge er mitt hedersord, som ni
fordrar!“
“Mina fordringar äro stränga: ni måste försäkra
mig, att ni hvarken företar er det ringaste, som kan
tjena våra fiender till upplysning om våra mått och
steg, oller på något sätt blanda er i våra anstalter.
Slottet är belägradt och ni måste anse er sjelf ställd
under krigslagarna. Dessutom måste ert hedersord
vara öppet och utan några hemliga, jesuitiska
förbehåll. Det skall också omfatta alla edra
underhaf-vande, som befinna sig inom slottet. Det tillhör er
att förbjuda dem hvarje gemenskap med våra
motståndare. I detta fall täcktes riksrådet sammankalla
dem och gifva dem den strängaste befallning.“
“Jag nödgas foga mig i detta öde! Jag ger er
det fordrade hedersordet.“ Riksrådet framräckte sin
hand och löjtnanten fattade den med en höflig bugning.
“Ni kan icke förtörnas, herr riksråd,“ sade
Silfverbjelke, “att jag handlar som en redlig krigare. Jag
ber att få behålia er aktning och välvilja!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
