Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Fröken Isabella således ?“ frågade löjtnanten med
en sidoblick på henne.
“Vårt heliga fcirbund i klostret ålägger oss
ödmjukhet som vår första pligt,“ yttrade klosterjungfrun.
“Om ni derföre värdigas tilltala mig, min herre, ber
jag att få heta syster Isabella “
Yid dessa ord lyfte hon med en lätt rörelse
slöjan och kastade den öfver hufvudet, så att det lätta
draperiet betäckte hennes axlar och rygg.
Då löjtnantens blickar jned förvåning fastade sig
vid de ädla, fina dragen, den snöhvita hyn, som dock
öfver de välbildade kinderna var öfvergjuten af en
lätt rodnad, slog Isabella långsamt upp sina stora
ljusblå ögon och såg på honom med uttryck af en
stilla och ödmjuk själshögliet, så talande, att han kände
sig underlig till mods, liksom om andedrägten velat
tryta honom.
“Ja, kalla henne syster Isabella, om ni vill,“#
inföll fru Kirstine, “men jag begagnar hennes rätta
namn Dorothea. Yar så god och låt maten smaka er,
min herre. Behagar ni en bägare vin också ?“
Men löjtnanten kände sig med ens betagen af en
fruktan, en känsla, som eljest var fremmande för hans
manliga hjerta, nämligen fruktan att syster Isabella
endast under de ögonblick hon spisade, skulle låta
honom njuta anblicken af detta hulda ansigte. Han
gaf sig derföre knappast tid att äta för att icke
försumma något ögonblick af hennes betraktande. Han
skulle kanhända, åtminstone första gången under kriget,
uppstigit hungrig från ett välförsedt bord, om icke
den sköna af ett omedvetet förbarmande, mera öfver
hans aptit, än öfver hans ögons lust, så förkortat den
stund hon använde till förtärandet af den enda första
rätten, hvarefter hon åter fällde slöjan för sitt ansigte,
att han med de öfriga rätterna, på fru Kirstines
trägna uppmaningar, hann fullkomligt tillfredsställa
sitt behof af föda. Han var under måltiden mera
fåordig än vanligt, och det som han yttrade var
också ovanligt artigt och intagande, för att vara af en
krigare och fiende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
