Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Grefve Waldemar kommer således, ehuru han är
Kirstine Munks son, att stå väl hos kung Fredrik?"
"Just derföre, ers durchlaucht! Blodet är alltid
tjockare än vattnet, och emellan grefven och konungen
har intet ovänligt egt rum, under det att de öfriga
syskonen ofta gifvit hans majestät anledningar till
sorger och bekymmer."
"Men hvad tror ni om grefve Waldemars lynne
och tänkesätt?"
"Han var i yngre åren, innan han afreste till
Ryssland, en herre med förnäma later, men ansågs
skicklig till stora värf. I synnerhet trodde kung
Christian att Waldemar skulle blifva en utmärkt
härförare. Hans långvariga fångenskap har emellertid
mycket kunnat förändra så väl anlagen, som lynnet."
"Och hur länge räckte den fångenskapen
egentligen ?"
"I fyra år, ers durchlaucht. Det säges, att grefven
under’ den tiden icke blifvit hållen i ett anständigt
och furstligt förvar, såsom man hos oss gör med
förnäma personer, som af någon politisk anledning måste
hållas bevakade; utan czaren lät smida bojor om
grefvens händer och fötter. Den enda skilnaden emellan
hans och de gröfsta missdådares behandling bestod
der-uti, att grefvens bojor voro af guld och att han
bespisades från czarens egen taffel."
"De barbarerna! Men prinsessan?"
"Czaren lät sätta henne i ett kloster. Då hon
dog, frigafs grefven. Han begaf sig derefter till Polen,
der han en tid bevistade den svenske konungens
strider. Efter det ryktbara slaget vid Warschau, innan
kriget mellan Sverige och Danmark utbrutit, begaf
han sig till Stockholm, der han lärde känna hofvet.
Derifrån har han rest till Norge."
"Men han är icke kommen derifrån?"
"Han väntas dagligen, och konung Fredrik hyser
den förhoppningen, att han, som känner den svenska
hären och dess stridssätt, skall göra fäderneslandet
stora tjenster, då han får befälet. Men olyckan är,
att konungen icke sjelf kunde komma hit öfver från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
