Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortsatt min resa hit, för att här besöka — om
jag just skall säga det uppriktigt — mina fäders
grafvar.“
“Men skulle icke min nådige herre,“ inföll
Dahlberg, “finna det tjenligt att under besöket på Fyen
se vår konung? Det skulle ju kunna hända att hans
majestät hade något ord att tala med konung
Fredriks broder. Och för min del tar jag mig den
friheten att erbjuda mitt manskap till sauvegarde under
resan. “
Grefven studsade, men förändrade i sjelfva verket
icke sin uppsyn, så att det icke kunde märkas af de
öfriga. “Jag reser helt och hållet i enskilda är en der, “
sade han, “och jag behöfver återse mina egendomar
och mitt grefskap, till och med innan jag begär någon
audiens hos den svenske konungen."
“Men månne icke,“ återtog Dahlberg, “det i
många afseenden kunde vara skäl, att först göra
besöket hos konungen? Det kan ju icke erfordras så
lång tid. Och tillfället synes mig nu erbjuda sig så
naturligt, att just medfölja mig. Jag får derföre
försäkra eders nåde, att jag skall anse som en ära, att
få föreställa eders nåde för konungen. “
Det låg i Dahlbergs ton något så bestämdt
af-görande, att grefven kände det nästan som en
befallning. Han beherrskade emellertid den förtrytelse, som
dervid uppstack i hans inre. Utan att förändra
uppsyn, svarade han: “Ni kan hafva rätt, herr
general-qvartermästare.“
“Välan, eders nåde,“ inföll Dahlberg, som ansåg
att grannlagenheten icke tillät, att fordra ett
bestämdare svar.
Han vände sig derefter till herr Laurids. “Och
skulle det icke,“ fortfar han, “också vara skäl, att
den gästfrie egaren till detta slott uppvaktade
konungen. Herr Ulfeld skulle ju då deqemte få tillfälle
att återse en broder, som icke träffats på många år.“
“Jag tillstår,“ inföll herr Laurids rodnande, “att
det är min pligt att uppvakta hans majestät. Och
hvad min broder beträffar, kan jag icke neka, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
