Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverste Rosenkrands. De båda herrarne, åtföljda af
grefvens betjenter, begåfvo sig till nedra våningen.
Efter ett kort samtal gingo de ut genom slottets
bakport och öfver den tillfrusna slottsgrafven till
markgrefvinnans ekipage som Rosenkrands hade befallt
att dröja i bokskogen vid Egeskovby.
“Jag är öfvertygad, nådig herr grefve, att
markgrefvinnan gerna uppfyller er önskan, efter ni
obemärkt ville lemna slottet.“
Öfversten vände sig derefter till de fyra ryttarne,
som åtföljt slädan, och befallte dem att helt och hållet
rätta sig efter och lyda grefvens befallningar.
“Jag hoppas,“ sade grefven, “att jag obemärkt
skall hinna så långt undan, att man icke hinner sätta
efter mig från slottet. Den der svenske
generalqvartermästaren synes mig vara en både sträng och
slug herre. Jag önskar endast, att ingen sett oss, och
att vi icke möta någon, som på slottet kan lemna
någon underrättelse om den väg jag tar.“
“Om någon skulle mötas,“ sade Rosenkrands, “så
ber jag herr grefven utan alla afseenden hindra den,
hvars tystnad är nödvändig, att resa vidare.“
“Välan, herr öfverste,“ sade grefven, “jag tackar
er tusenfallt för er välvilja. Den dag skall komma,
då eder trohet icke blifver obelönt.“
Ett underbart skimmer flög härvid öfver öfverstens
ansigte. “Jag har följt mitt hjertas röst,“ sade han,
“då jag gått edra önskningar till mötes, herr grefve,
och huru djupt jag känt min förbindelse, att tjena
er, deroin skall måhända tiden, en gång lemna
upplysning.“
Grefven fäste en besynnerlig blick på öfversten,
och tycktes liksom vänta en förklaring på dessa
mystiska uttryck.
Men i detsamma hördes bjellror klinga, och genom
bokskogen kom en släda, körd af en pelsbeklädd
betjent. I slädan åkte ett ungt fruntimmer.
Öfverste Rosenkrands störtade genast fram. Med
kraftig hand grep han hästen i tygeln, och hans ryttare
skyndade att hjelpa honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
