Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som sjelf bestämmer huru vi skola göra! Jag vill tåga
öfver Bältet, om jag blott är säker på att isen bär.“
“Jag försäkrar och bedyrar att eders majestät
kan komma öfver med hela sin armé, om väderleken
fortfar som den nu är. Mitt lif är visserligen allt för
ringa att betala, om någon olycka skulle inträffa eller
någon skada skedde, dock försäkrar jag vid mitt hufvud,
att jag med den allsvåldiges hjelp vill åtaga mig att
föra öfver ers majestät, om också ers majestät hade
med sig tre gånger hundra tusen man/’
Då satte sig konungen upp i sängen. “Godt,
Dahlberg,“ sade han. “Du skall föra mig öfver. Det
är beslutadt! Wrangel och Ulfeld må säga hvad de
vilja; deras mening kan under andra förhållanden
vara god. Men detta tillfälle är alltför dyrbart för
att släppa ur händerna.“
Om någonsin en känsla af segerglädje
genomflugit Dahlbergs själ, var det nu, då hans mening gällde
framför de störste män och vann konungens bifall.
Konungen ringde och hans kammartjenare
inträdde.
“Skicka genast efter sekreteraren Örn sted t, “
befallde konungen.
Det dröjde icke länge innan han anlände. ‘ Sitt
ned,“ sade Carl Gustaf, “och skrif genast ordres till
alla regementena att i morgon afton möta mig i
Svendborg. Jag skall sjelf underteckna dem, och
riksamiralen behöfver icke tillfrågas eller underrättas/1
Då de vigtiga papperen voro fardiga, räckte
Örn-stedt dem åt konungen, som tecknade sin vanliga, af
raska slängar utmärkta underskrift derpå.
“Nu, expediera orderna genast!“ tilläde konungen.
Ömstedt bugade sig och gick.
“Och du, min kära Dahlberg,“ sade konungen,
“nu kan du väl behöfva ett par timmars hvila. I
morgon bittida resa vi. Kom hit i tid. Godnatt, min vän!“
Konungen räckte honom handen och han förde
den förtjust till sina läppar.
Efter några timmars hvila, hvarunder hans själ
dock oupphörligt sysselsattes med bilderna af det stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
