Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TÅGET ÖFVER 8T0RA BÄLT.
r
“Nej, se hvilket vackert broderi!“ utropade hon.
“Hvar har du låtit göra det?“
Öfver markgrefvinnans ansigte flög en hög rodnad.
Grefven bemärkte den och äfven han rodnade.
“Min kammartjenare har haft bestyr om den,“ sade
grefven. “Den gamla fältbindeln var söndersliten sedan
en batalj i Polen.“
“Det måste vara polskt klosterarbete,“ anmärkte
grefvinnan.
“Jag vet icke bestämdt,“ var grefvens något
för-lägna svar.
“Se, ers durchlaucht!“ sade grefvinnan i det hon
utbredde broderiet. “Det är ju ett alldeles
förträffligt arbete! Hvilka färger, hvilken finhet! Då har väl
Johan gifvit en ritning af ditt vapen, min vän?“
“Förmodligen!“ stammade grefven.
Markgrefvinnan betraktade också med låtsad
uppmärksamhet den prydliga sömnaden, men sade intet
om densamma. Hon smög sig oförmärkt, ehuru hon
eljest höll ögonen nedslagna, att kasta en blick på
grefven.
Han hade snart återvunnit väldet öfver sig sjelf.
Ehuru han visserligen icke hade någon förebråelse att
göra sig i afseende på sin gemål, kände han dock ett
underbart medlidande med den unga, som han trodde,
barnsligt oerfarna furstinnan. Det var hennes rodnad,
som förstummade honom. Eljest skulle han artigt och
ridderligt tackat för gåfvan. Nu hade den, genom
tillfället, erhållit en mystisk betydelse, hvilken grefven
ansåg för rättast att söka glömma.
Sedan markgrefvinnan tillbragt en kort stund hos
grefven, anhöll hon att få gå till hertiginnan, och
grefven måste, såsom artig kavaljer, följa henne.
Markgrefvinnan tog ett artigt och vänligt afsked
af grefvinnan och räckte behagfullt sin hand åt grefven,
då han bjöd henne armen.
Grefven lugnade sitt samvete med en vänlig
handtryckning och en hjertlig blick åt sin maka.
Det var redan natt, så att ånyo ett par betjenter
med facklor lyste de gående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
