Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De båda riksråden sågo på hyarandra, tvekande
huru de borde göra, men nyfikenheten att få erfara
huru det skulle slutas med fru Kirstine, höll dem qvar.
"Bedjen för mig ooh med mig, mina barn!"
hviskade fru Kirstine.
De båda grefvinnorna föllo på knä vid hennes
fotter och hon lade en hand på hvarderas hufvud.
Isabella stod med oafbruten uppmärksamhet och
mumlade sina böner.
Fru Else framträdde till grefve Corfitz och
hviskade: "Kanhända vill den ädla frun komma till
hvila? Får jag låta bereda henne en säng?"
"Jag tackar er, min goda och välvilliga fru
svägerska!" hviskade grefven tillbaka. "Tack också för
denna er uppmärksamhet. Men vi skola icke flytta
fru Kirstine, om hon icke sjelf önskar och begär det."
Allt mera matt böjde sig den gamlas hufvud åt
sidan. Hennes kroppshydda hade icke styrka att
genomgå de skakningar, som de senaste dagarna träffat
henne. Men det var ännu med en tanke af
tillfredsställelse, med en känsla af nöje, som hon kände Big
omgifven af sina närmaste, eller åtminstone några af
dem. Van att umbära dem, yttrade hon också nu
endast helt tyst sin längtan efter den, som dock alltid
låg modershjertat närmast, nämligen den äldste sonen,
grefve Waldemar. Grefvinnan Eleonora var den, som
i hennes blickar först och tydligast läste och förstod
denna längtan.
Hon talade nu med Laurids härom, liksom hennes
gemål förut om budet till biskopen, och äfven till
Waldemars slott afgick ett bref, som Eleonora hastigt
uppsatte.
Medan damerna sysselsatte sig omkring fru
Kirstine, samlade sig herrarne vid ett af fönstren.
"Vi måste bereda oss på en sorglig upplösning,"
sade Ebbe. "Den gamla frun kan icke längre uthärda."
"Det förefaller så i sjelfva verket," anmärkte Ivar
Wind. "Kanhända vore det bäst, om vi reste hem,
broder Jörgen, för att icke störa den åldriga fruns
sista stunder."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
