Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskosjal skall beredas att framträda inför Gud, men
jag vill likväl påminna ers högvördighet, att för
närvarande heter den, som i kraft af vapnens makt och
eröfringens stränga rätt, herrskar öfver Fyen, Carl
Gustaf, konung af Sverige/4
“Men jag lyder endast min lagkrönte konung, och
är honom trogen i lif och död.“
Grefven spände sina gnistrande ögon i honom.
“Ni nalkas en dödssäng, herre. Det är en döende som
kallat er till sin tröst. Yill ni utöfva ert embetes
pligter såsom det höfves en andans man, eller behagar
ni genast vända om ifrån den döende!“
“Jag skall tala med fru Kirstine Munk!“
“Så tala då, ty hon önskar att tala med er.
Hvad titeln beträffar, är den för en döende likgiltig.
Men sedan hon gått till den eviga friden, har jag ett
ord att tala derom med ers högvördighet! Yar god
och följ mig!“
Grefven införde biskopen i den sjukas sal och
föreställde honom för sin svärmor.
“Ehuru det sker med smärta,“ sade grefven,
“måste jag vid samma tillfälle lemna er, min vördade
mor! Min konungs bud kallar mig härifrån. Men
jag hoppas att ännu, med Guds hjelp, få återse eder!“
“Öm det är Guds vilja!“ suckade den gamla
un-dergifvet.
Grefven kysste med mycken rörelse hennes hand,
omfamnade sin hustru och sina svägerskor samt
lemnade, efter en hotande blick på biskopen, rummet.
På gården tog han afsked af sina bröder och afreste.
I den döende konungaenkans rum rådde en
högtidlig stillhet, under det hon och den andlige sakta
samtalade. De båda grefvinnorna hade vördnadsfullt
dragit sig tillbaka, men Isabella bibehöll ihärdigt sin
plats vid den gamlas stolskarm. Hon, som eljest tyckts
så likgiltig för hela den yttre verlden, spände dock
nu skarpa ögon på biskopens mörka gestalt, under det
hon emellanåt gjorde ett korstecken, än öfver sin mor,
än emot honom och än emot sitt eget bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
