Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter en stund anlände hofpredikanten. Bet var
en tysk teologie doktor från Wittenberg. Mannen hade
ett behagligt yttre, men derjemte en djerfhet och
framfusighet, som förmodligen härrörde af hans vana vid
kriget och dess seder.
Herr Laurids emottog honom personligen, emedan
han var en lärd man, och följde honom till hans rum.
Då hofpredikanten här fick höra, att grefvinnoma Ulfeld
befunno sig på Egeskov, ville han genast hos dem göra
sin uppvaktning.
Herr Laurids förde honom till rummet näst intill
den döendes. Dit inkom i detsamma biskopen, som
ändtligen slutat sin förrättning med fru Kirstine.
Så snart de andlige herrarne blifvit presenterade
för hvarandra, yttrade hofpredikanten: “Jag lyckönskar
mig, ers högvördighet, att hafva fått den äran att blifva
framstäld för den lika lärde och ryktbare, som vördade
biskop Basmussen.“
Biskopens mörka ögon faste sig forskande på den
artige hofpredikanten: “Jag vet icke att jag eger någon
ryktbarhet,“ sade han, “åtminstone utom mitt stift.“
“Men vi befinna oss just inom detta ers
högvör-dighets stift. “
“Men ni, min herre, hör alldeles icke under mitt
område.“
“Det hindrar mig icke att både känna och
erkänna ers högvördighets förtjenster. Men efter jag
har den nåden att vara bekant med grefvinnorna Ulfeld,
ville jag utbedja mig att få besöka dem.“
“Ni kommer då i en svår stund, herr
hofpredi-kant. Grefvinnorna befinna sig vid sin mors dödsbädd.“
‘‘Just då, ers högvördighet, skulle jag anse mig
vara på min plats.“
“Yar så god, herr hofpredikant, stig in och gör
hvad ni anser vara passande för ert embete.“
Hofpredikanten bugade sig.
“Behagar ers högvördighet,“ sade herr Laurids,
“stiga in i bibliotheket?“
“Ah! det är sannt,“ utbrast hofpredikanten, “ni
Mel lin, Noveller. II. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
