Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då grefvinnan inträdde i det förnämsta förmaket,
sutto grefven och markgrefvinnan bredvid hvarandra
och tycktes båda vara nöjda med det samtal, som de
nyss slutat. Grefven reste sig upp och välkomnade
grefvinnan med mycken artighet.
“Min nådiga grefvinna!“ sade han, “jag hör af
hennes durchlaucht att den svenska armén verkligen
har satt sig i marsch öfver Stora Bält. Ni ämnade
följa med, fru grefvinna! Men jag har Öfvertalat
hennes durchlaucht att dröja här. Skulle icke också ni,
fru grefvinna, anse för klokast, att dröja till en mera
gynnande årstid ?“
Grefvinnan studsade först, men svarade artigt:
“Ehuru smickrande det vore för mig, att få förblifva
här i hennes durchlauchts höga sällskap, så beror jag
likväl naturligtvis af min gemål. Han väntar att jag
skall möta honom i d agn in gen vid Rudkiöbing.“
“Men han kommer ju att tåga här så nära förbi,
att vi kunde skicka till exempel en af de svenske
ryttarne, som höra till besättningen här på slottet, till
hans excellens med ett bref eller kanske till och med
endast med en muntlig helsning, om ni önskar det,
fru grefvinna!“
“Naturligtvis bestämmer ers durchlaucht helt och
hållet resan efter sitt behag, och jag föreställer mig
att det skall förefalla ers durchlaucht i flere
hänseenden beqyämligast att dröja här och begagna hans
grefliga nådes gästfrihet. Men jag ber om tillåtelse
att få fullgöra min gemåls befallning. “
Grefven skakade missbelåten sitt hufvud.
“Åtminstone skulle jag önska att ni dröjde tills det blir full
dager, min fru grefvinna! Ni hinner i alla fall utan
svårighet på mindre än en timme härifrån till
Rud-kiöbing, om icke er gemål afstår från den önskan
att låta er dela farorna af en öfvergång med armén
öfver isen.“
“Jag har fattat mitt beslut!“ sade
markgrefvinnan, som hastigt steg upp och fattade grefvinnans
hand samt tryckte den med en egen ifver. “Äfven
om jag icke kan öfvertala er, min grefvinna, att dröja,
tO g C
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
