Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värden och värdinnan på stället, herr Laurids Ulfeld
och hans fru, visade han en utmärkt artighet, och de
sörjande döttrarne vid fru Kirstine Munks lik
lemna-des ostörda. Det hade varit en orättvisa att förneka,
det ju både befal och manskap uppförde sig med den
största grannlagenhet, så att till och med excellensen
förbjudit att trummorna skulle få röras eller någon
musik blåsas inom slottet eller i dess grannskap.
Sjelfva hvimlet af folk, som ilade till och ifrån slottet,
var mera tyst, än man skulle kunnat förmoda, men
det var befalhafvarens mäktiga ord, som utöfvade en
sådan verkan på allt, som omgaf eller nalkades honom.
Herr Laurids anmodade sina trenne vänner, de
båda riksråderna och biskopen att sammanträda till en
öfverläggning på bibliothekssalen, emedan han hade
besynnerliga underrättelser att meddela dem; herrarne
begåfvo sig dit, och så ifrig var herr Laurids, att han
icke gaf akt på den omständigheten, att den eljest väl
lästa dörren till hans helgedom nu stod på glänt.
Men så snart herrarne inträdt, stängdes den noga af
herr Laurids.
“Mine herrar!“ sade han; “här har kommit en
underrättelse från -33rö, der grefve Waldemar besökt
Gottesgabe och uppmuntrat och ordnat folket. Dit hade
ett regimente fotfolk, som gömt sig bland bönderna,
dragit sig undan från slaget vid Iversnäs, och grefven
har talt med dess befälhafvare. Dessa soldater skola
gå till Svendborg, så snart de få veta, att svenskarne
lemnat staden. De äro troligen redan i marscb ditåt.“
“Då borde vi ha vårt folk i ordning häruppe i
norra Fyen,“ anmärkte Ivar Wind. “Anfallet bör väl
ske på samma gång. Men hvad kunna vi göra, då
grefve Waldemar icke meddelat oss någon plan.“
“Yi kunna ingenting göra,“ förklarade Laurids.
“Yi äro ju fridens män, och fastän vi glädja oss åt
vår nådige konungs framgång och gerna eljest bidraga
till den, anser jag klokast, att vi denna gång hålla
oss stilla och förbida tiden. Yi skulle ju, genom något
förhastadt steg, kunna skämma bort alltsammans för
grofven.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
