Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 1. Om borgmästaren och hans son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träffar, står dem bocken allesammans. Hör på, Lisa,
du skrattar inte? Hvad står på? Mår Erik inte bra?“
“Visst mår han godt,“ svarade Lisa, “men ni
skulle skynda er mera, herr Nisse, tycker jag, när
det gäller att se en son, som varit borta i tre hela
år, och Qorton dagar deröfver ändå.“
“Ja, ja! skynda dig du bara, Lisa, så är jag för
min del fardig,“ sade han, “men se der kommer herr
Arvid Gyllencornett åkandes i sin stora orrkoja. Jag
känner igen åthästen på långt håll; det var Jönses i
Raggatorp röda märr, som herr Gyllencornett köpte i
förrgår. Ja, ja! nu går det för sig att åka med
bondhästar för en sådan herre. Annat var det, när
jag såg honom i Stockholm, med sex stora, bruna
herrgårdshingstar för samma vagn, som nu rullar
helt beskedligt efter fyra bondkrakar. Men det var
innan Hans Majestät tågade ut. Har du inte hört,
Lisa, hvad som står på, derute på Stjernsund?
Grefvinnan plär ju alltid bjuda mig och rådman Olof, när
hon gör kalas. Hör, Lisa, det här, Lisa, begriper
jag inte.*4
“Ja, ja!“ anmärkte Lisa likgiltigt, “visst plär
grefvinnan ibland bjuda prostarne, både han i staden
och han i landsförsamlingen, och borgmästaren herr
Nisse och rådman Olof med. Men om hon inte vill,
må vetta, så lär ingen kunna tvinga henne, eller
hur, herr Nisse ?“
“Nå, nå,“ brummade borgmästaren, “man bör väl
inte heller gå ifrån alla goda sedvänjor. Det gör inte
grefvinnan gerna, det vet jag.“
“Inte vet jag,“ svarade Lisa, med lika likgiltig
ton, “men nog såg jag att grefvinnans långa Pelle,
rättarn, var inne i prostgården.“
“Ja så, ja, då kommer han nog till mig också!“
inföll borgmästaren och fick i största hast fatt i sin
käpp, som han kastat i diket. Han drog ned
nattmössan, som vid detta tillfälle uppfyllde den vördiga
embetsperukens ställe, öfver venstra örat, satte den
månghörniga hvardagshatten öfver det andra örat, och
begaf sig åstad med de dugtiga stöfiarna utefter dikes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
