Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 3. Om besöket hos Nuckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLICKORNA I ASKERSUND.
543
nalkades den nätta, rödmålade träkojan, kände han
sitt hjerta klappa rätt oroligt. Han hade tidigt
förlorat sin mor, och efter hennes död hade den
beskedliga mormorn nästan helt och hållet velat tillegna
sig hans’ uppfostran. Hon sökte att skaffa honom
tillfälle ätt göra hvad som mest kunde roa honom,
och att äta hvad som bäst smakade honom. Han
hade alltid hos henne haft en säker tillflyktsort, när
den rättvise borgmästaren stundom ansåg sig skyldig
att mot sin egen son utöfva sin doms- och
straffrättighet. Derföre kunde han icke utan liflig tacksamhet
påminna sig hennes kärlek, ehuru den varit af det
farliga slaget, som ofta slutar med att bortskämma
sitt föremål. Huruvida icke dessutom äfven känslor
af annat slag och för något annat föremål bidrogo
att öka hans rörelse, må lemnas osagd t. Visst är,
att hans hand darrade då han upplyftade den gamla
dörrklinkan, och att han med tårar i ögonen trädde
in i den lilla stugan. Gumman satt vid fönstret och
spann, men så snart hon blef varse honom, lyfte hon
undan rocken och steg upp emot honom. Liten och
hopkrympt, tycktes hon vara nästan helt och hållet
växt ifrån denna verlden, och skulle sett ut endast
som en hoptorkad mumie, så framt icke ett par klara,
skarpa ögon på ett sällsamt sätt gifvit ett nästan
ungdomligt lif åt hennes skrynkliga ansigte.
Blott ett ögonkast på den främmande herrn, och
hon igenkände, oaktadt den för henne ovana prakten,
sin dotterson. “Erik! Herre Gud! Erik!“ utropade
hon och sprang i hans armar. Han måste luta sig
djupt ned, så att hon skulle räcka att kyssa hans
kinder och ögon. “Nå, det måste jag säga, Erik!“
fortfor han. “Du är väl nyss kommen, mitt barn,
Gud signe dig! Kom och sitt ner; du är väl bra
res-trött nu! Vill du ha litet dricka, eller kanske mjölk
och vatten? Är du törstig, min lille Erik? Jag skall
gå efter litet mjöd åt dig kanhända. Efter du nu
är så stor, kan du väl dricka mjöd? Kors att min
Elsa skall vara borta i dag! Hon ar på Stjernsund
hos grefvinnan. Annars kunde jag skicka det besked-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
