- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
551

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 4.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Just i det gumman slutade sin psalm och Elsa
utplockat de stycken hon beslutit medtaga, inträdde
herr Erik. Elsas kinder öfvergötos af den högsta
rodnad och hon bemödade sig förgäfves att åter
upplyfta sina nedslagna ögon. Äfven han stannade
bestört i dörren och hade svårt att hemta sig, Hans
ögon voro nedslagna liksom hennes.

Men mormor Barbro, som ännu drillade på amen,
spände upp sina små ögon med särdeles lillighet och
betraktade ömsom de bådas förlägenhet, så att hon
på en lång stund glömde att afbryta den gälla drillen.
Slutligen afbröt hon den likväl, i det hon lade
huf-vudet på sned, med en djup suck. “Ah, hå, ja! Min
lille Erik! Du kom hit igen, du, fast du hade så
brådtom i jåns. Nå! nå! Välkommen ändå, Erik!
Kom hit och sätt dig här hos mig, så får jag tala
med dig. Och du, Elsa! Gack ned i källaren efter
en dryck mjöd. Tag den lilla silfverkannan der ur
skåpet, den är lagom, mer får han icke dricka så
just inpå middagen, och lordagsmiddagen till. Nå,
skynda dig, flicka! Du är icke för god att gå ändå,
när jag befaller, fast du tycker, du. — Men det är
detsamma, det, nu! Gå efter mjöd, barn, och skynda dig
sedan tillbaka till Stjernsund! Men du blir här, Erik,
det säger jag dig! Jag har ganska mycket att säga
dig, det säger jag dig ännu en gång! Men fort, Elsa!“

Elsa blef alldeles utom sig för den gamlas bannor;
men Erik hade snart åter hemtat sig. Med en vänlig
artighet steg han fram till flickan och tog hennes
hand. “Nu först är jag rätt glad öfver min resa,“
sade han. “Jag hoppas få öfvertyga mig, att Elsa
icke glömt sin barndomsvän!“

En knappt märklig handtryckning var hennes
svar och hon upplyfte hastigt sina ögon, för att se
honom i ansigtet. Men ur hans blickar flögo sådana
strålar emot hennes, att hon genast åter såg ned.

“Hå, hå!“ utbrast gumman, “visst har hon glömt
dig, kära Erik! Hon gör intet annat om dagarne, än
klipper grannlåter och sitter hos grefvinnan på
Stjernsund. Huru skulle hon få tid att tänka på någon-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0566.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free