Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 5. Om stadens jungfrur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
laden, som jach fick frän råtman Esaias för den sdiene
silbertumlere.“
“Tack, söta far!" och dermed sprang Dora uppfor
trappan igen, lätt som en kattunge uppfor ett träd.
»Gott segne dich, mein Töchterlein
Da bist mir immer lieb and fein
Als wie ein Glas gat Rheiaisch Wein!»
brummade han, i det han gick.
Det dröjde icke länge förrän fiickorna började
infinna sig och klättra upp till Doras hemvist i
nattstugan. De voro samt och synnerligen ifriga, för att
icke försumma de vigtiga debatter, som de visste skulle
komma å bane i anledning af herr Eriks ankomst till
staden. Han skulle naturligtvis mönstras och granskas
af deras nogräknade uppmärksamhet. Och derjemte
skulle det väl också blifva frågan om, huruvida hans
förhållande till Elsa skulle ändras eller icke. De
visste alla att han hade ett litet tycke för henue,
och de togo för afgjordt att det berodde af dem om
han fick behålla det, så att de ansågo sig kunna
af-göra och falla dom om hans hjerta, liksom det varit
deras privilegium.
“Välkommen, Nora!“ sade Dora Wipken, “sätt
dig der bredvid bensvarfvarens Karin, så får du höra
nytt. Hon har varit hos borgmästarens sedan Erik
kom hem, och tittade in i köket hos Lisa. — God afton,
Greta! Välkommen hit till oss! Hur mår din farmor i
dag? — Nå, jag måtte säga! Se flickor, töcken
halsduk Kirstin Kihlqvist har! Den har du visst fått från
Göteborg, af herr Erik sjelf kanske? Ah, det var för
det du hjelpte honom taga grefvinnans Putte. Men
hvar har du träffat honom sen? Jag tänkte att han
ännu skulle vara qvar hos gamla mormor Barbro. “
“Såhå!“ sade Kirstin, “liksom inte jag skulle kunna
få mig en ny halsduk utan att Erik behöfver bestå
mig den! Men annars kan jag väl säga, att jag verk*
ligen har fatt den här af honom. Men du bör icke
inbilla dig, att jag har Putte att tacka för det. Han
kom ihåg att han hade lofvat mig en ny för fyra år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
