Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 9. Om baronens funderingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
er att en menniska, som känner och tänker
annorlunda än ni, måste se sakerna ur en annan synpunkt,
lida af mycket, som för er kan vara likgiltigt eller
till och med obehagligt!"
Erik hade varit temligen tankspridd i början,
men hans uppmärksamhet väcktes deraf, att baronen
åter bortlagt den fransyska frisur, hvarmed han
annars så rikligen plägade förse sitt tal.
“Hör på, Erik!" sade baronen; "hur gammal var
ni, då ni miste er mor?"
"Jag var åtta år," var den förundrades svar.
"Så? Åtta år," upprepade baron Soop, "ni var
alltså icke nog gammal för att då kunna göra er reda
för era känslor för henne; men ni var nog gammal,
för att minnas dem nu, och nu kunna bedöma dem.
Ni älskar förmodligen er mor och vördar hennes
minne?"
"Hennes minne är mitt heligaste!" yttrade Erik
med stark rörelse. "Hon som gaf mig lifvet, väckte
de första känslorna för det goda och ädla och sköna
i mitt bröst, väckte de första tankarna i min själ,
lärde mig det första af allt hvad jag vet, hon 6tår
som en engels bild i himmelsk glans för min själ."
"Ni är lycklig, som eger ett sådant minne!"
utbrast baronen. "Det måste vara lifvets skönaste lott
att ega en mor, som man sjelf älskar med den första
känslans rena innerlighet och styrka. Beklaga mig,
Erik! Ni känner väl något om mitt förhållande till
min mor?"
"Att baron icke funnit sig nöjd på Stjemsund,
är allt hvad jag hört och vet. Herr baron har
för-öfrigt mest uppehållit sig utrikes, och har ju hittills
icke klagat öfver sin mor, ehuru, för att vara
uppriktig, herr baron väl mer än en gång torde hafva
att förebrå sig att hafva förtjent hennes missnöje och
ådragit henne bekymmer och sorg."
"Jag vet icke huru det kommer till, att hennes
sorger och bekymmer icke rätt gå mig till hjertat,"
återtog baronen. "Jag har egentligen ingenting annat
att förebrå mig emot henne, än att jag icke kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
