Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 9. Om baronens funderingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och regera med Stjernsund bäst hon behagar, men jag
sjelf reser till Polen och tager endast min fars väija
med mig. Jag har lärt krigskonsten i Luxemburgs
hjelteskola, och jag hoppas att mitt fädernesland icke
skall behöfva blygas Öfver den krigare, som jag ämnar
presentera i dess leder/4
“Ert namn såsom krigare har framträngt ända
till vårt fädernesland tillbaka,“ sade Erik.
“Det är just min böjelse för krigsståndet, som
lagt den sista stenen på den mur, som skiljer våra
hjertans känslor och våra tänkesätt/4 tilläde baronen.
“Min mor hade väl hellre önskat att behålla mig
hemma vid gården, såsom en lydig uppsyningsinan
öfver hennes drängar. Men det kalla och dystra, som
omgaf hemmet, jagade mig derifrån och närde min
böjelse. Jag kunde icke underlåta att deltaga i de
stora händelser, som hvälfva staternas öden i Europa.
Derföre begaf jag mig, tvärt emot min mörs vilja och
önskan, under min utrikes resa, till det franska lägret
i Belgien. Der har jag lärt känna vår verldsdels
yppersta hjeltar, utom de svenska. Och det är dessa,
som det återstår mig att lära känna.“
“Ni kommer icke att sakna tillfallen att vinna
ära i Polen,“ yttrade Erik, “vår nådige konung går
friskt på, det kan icke nekas. Gud gifve honom lycka
och framgång beder jag, i det hopp, att ju raskare
han hunnit fram till målet, desto förr skall han
upphöra med kriget/1
“Herr Erik Balckius!“ sade baronen med djupt
allvar, “hvad är er mening? Dömer ni kriget endast
ur synpunkten af edra egna handelsintressen? Eller
hvarföre talsr ni så kallt om vår konungs
hjeltebrag-der, hvilka redan uppfyllt hela Europa med beundran ?“
“Herr baron!“ svarade Erik med lugn blick. “Jag
älskar icke kriget, och jag känner alltid en rysning,
då jag hör dess blodiga spel vara föremålet för
oerfarna ynglingars längtan, och dess förfärliga ära
belöningen för mord och brand. Jag vördar min konung
och älskar mitt fädernesland allt för mycket, för att
önska, att han förslösar sitt sniile och sin förmåga
Mellin, Noveller. II. ,— 26 T
VjOO^lC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
