Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 10. Spekulationer på kyssen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men så snart han var åter inkommen, saknade
Karin sin handske, och då Helena icke denna gången
ville följa med, måste hon ensam gå in efter den.
Helena väntade emellertid på henne derute. Då
hon dröjde alltför länge för ett så obetydligt ärende,
gick Helena om hörnet till ett ställe, der hon igenom
fönstret kunde se in uti rådmannens rum. Hon blef
då till sin förundran varse, att han satt och skref,
och att Karin stod bredvid honom och såg på. De
talades mycket fundersamt vid, och Karin såg ganska
förlägen och angelägen ut. Efter långa
öfverläggnin-gar, skref han om papperslappen flere gånger, tills
de båda tycktes ense. Då emottog Karin papperet
och gömde det väl uti »in barm. Han klappade henne
vänligt under hakan, då hon gick.
Helena passade på och mötte sin vän, då hon
kom ut.
“Nå, skref han ändå ett reseft?“ frågade hon ifrigt.
‘‘Hvad för reseft?“ frågade Karin tillbaka.
“Reseft åt eran oxe,“ sade Helena. “Jag såg
genom fönstret att han skref ?“
“Jaså, ja!“ svarade Karin, “han skref ett, men
jag får icke visa det för någon menniska, sade han.“
“Så gör, som du vill!“ utbrast Helena med en
liten knyck på nacken. “Men nu kan du följa mig
hem litet, innan vi gå till kyrkan.“
“Må göra,“ biföll Karin.
Under vägen hade;, hon svårt att dölja en viss
känsla af glada förhoppningar, af föreställningen om
en blifvande triumf, hvilken gaf hennes utseende en
egen grad af förökad stolthet, och hvilken den
små-sluga Helena allt för väl märkte, utan att göra några
anmärkningar dervid, emedan hon hade nog förstånd
att inse att Karin skulle, om hon frågat eller brytt
henne härföre, endast trotsat hennes nyfikenhet.
De båda flickorna ankommo till rådman Olofs gård.
Han sjelf mötte dem i porten. “Nå, god dag, Karin
Bensvarfvars!“ sade han, “hvad nytt i stan? Har
baronen synts till, eller måntro Erik Balckius ämnar sig
ut att fiska eller jaga i qväll eller i morgon bittida?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
