Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då det skarpa skottet dundrade från fregatten,
och dess dån hördes in i kajutan, framstörtade på
en gång de båda damerna och den ångestfulle
baronen. Den gamle flög fram till relingen genom det
moln af krutrök, som efter skotten dref in på däck.
“Min son!“ utropade han. “Skona min son!“ Han
fattade Sjöstjernas hand.
Äfven baronessan fällde en förbön för den älskade
sonen, ooh Nathalias sköna ögon fästade sig med ett
obeskrifligt rörande uttryck på Sjöstjernas drag. Han
kände sig öfverraskad och förlägen. Hans hjerta
råkade i strid med hans pligt.
Hastigt förde han dock hela familjen tillbaka
till kajutan. “Herr baron!“ sade han, “mina damer!
jag ber er, varen icke så orolige! Jag uppfyller en
sträng pligt, som i detta ögonblick verkligen kännes
mig tung, då jag skjuter på den flyende speljakten.
Men ni bör icke föreställa er att en kanonkula
nödvändigt skall träffa, och träffa just den som utgör
föremålet for edra bekymmer. Det är icke
menniskolif som jag syftar åt. Men hon seglar så snabbt den
jakten, att jag måste försöka träffa mast eller segel,
för att hejda farten.
“Men kulan kunde ju träffa honom!“ suckade
fröken Nathalia.
“Hvarföre skulle vi föreställa oss det värsta?“
svarade han. “Visserligen är krigets spel allvarsamt
och blodigt; men den tappre är dock den som
vanligast undgår faran.“
Ett nytt skott från fregattens bog lossades. Den
olyckliga familjens förskräckelse tilltog. Baronessan
förlorade sansningen och fröken Nathalia, darrande af
dubbel ångest, måste likväl bistå sin mor.
“Grefve Telepnoff!" ropade kapten Sjöstjerna åt
den darrande grefven, som också inträdde i kajutan.
“Vill ni vara så god och se om damerna! Min pligt
kallar mig åter på däck!“
Löjtnant Reinhold var väl bekant med farvattnen
kring sin fäderneö. Då han såg, hur stor hans fara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
