- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
32

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som vi visa på afstånd, fria från krutröken, skola
leda det hela. Erån vår fregatt kunna vi derföre
bäst njuta skådespelet af en sjöbatalj, i fall ett sådant
skulle erbjudas oss.“

“Vet, min far,“ inföll fröken Nathalia, “att jag
ändå gläder mig deråt, att bror Reinhold icke nu är
med oss, och icke heller derborta!“

Sjöstjerna uppfångade hemligt en.blick, som från
frökens ögon i detsamma blixtsnabbt ilade förbi honom.

“Det är likväl möjligt, min fröken,“ inföll han,
“att er bror redan hunnit till Petersburg och åter
gått i tjenst. Men ni har hört, att vi krigare icke
hata hvarandra, fastän vi strida under fiendtliga
färger. Det är en egen känsla, min fröken, att högakta
en fiende.“

Eröken kastade ännu en blick på honom och
öfver-lemnade sig åt sina tankar. Han vände sin
uppmärksamhet med förnyad ifver emot sogel och signaler.

Ulla Fersen gjorde snabba vändningar, och
Sjöstjerna befall te att hon skulle hållas skarpt upp emot
vinden för att så hastigt som möjligt kunna ila
framför flottan. Ingen af dess seglare kunde heller följa
henne, då hon, såsom nu, satte till alla segel, som
hon möjligen kunde bära. Sjöstjerna sjelf sprang upp
i märsen, der han, med kikaren för ögat, med den
noggrannaste uppmärksamhet undersökte horisonten
rundtomkring, men förnämligast i öster. Det var redan
långt lidet på förmiddagen, då solen på en gång dref
undan de skockande molnen och luften klarnade. Då
kunde man urskilja en lång rad af segelklädda toppar
vid horisonten. Sjöstjerna skyndade ned och tillsatte
nya signaler.

Vid middagstiden såg man tydligt den höga
resningen af sjutton svåra skepp och åtta fregatter, hvilka
kommo svenskarna till mötes. Då en signal gafs från
chefskeppet, vände Ulla Fersen.

“Jag kan säga, herr baron,“ yttrade Sjöstjerna,
“hvad den sista signalen betydde. Det var en
befallning att göra klart till strids. Jag måste nu in-

° ° XjVJöyrC •

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free