- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
41

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sjöstjerna, som icke kunde finna nSgon ro i sin
hängmatta, der den hängde utanför kajutan, begaf sig
äfven upp på däck. Sedan han niokat åt löjtnanten,
satte han sig på en flaggkista. Han öfverlemnade sig
derefter åt sin själs oroliga drömmar.

“En seglare syd varts!" rapporterade utkiken från
stortoppen. “Han förtohar sig som en sv&r fregatt."

Sjöstjerna spratt upp. "Sydvarts ?" sade han. “Det
är en ryss. Men han tar oss icke. Vi äro säkra,
så länge vi ingen fiende ha i lovart Han bör likväl
kunna synas äfven från däck. Gif hit nattkikaren!“
En kadett framräckte instrumentet, och Sjöstjerna
undersökte med den mest spända noggrannhet
hafc-rymden söderut. Efter en stunds eftertanke yttrade
han: “Det är väl mer än en. Det är en hel eskader
som löper ut. Åtminstone är det tre skepp.“

Löjtnanten ställde sig bredvid honom och emottog
instrumentet, hvarmed också han undersökte horisonten.

“För säkerhetens skull," sade Sjöstjerna, “kunde
vi väl kasta loss åtminstone underseglen. Vi skjata
då något bättre fart och befinna oss, när det dagas,
betydligt vestligare. Vi få då se, om det är deras
afsigt att hålla ned på oss."

Löjtnanten verkställde genast tillsägelsen; men
för öfrigt fortsatte fregatten tyst som förut sin bana
for en sakta tilltagande ostlig bris.

Då den korta sommarnatten var slut och solen
gick upp öfver Estland, visade sig tydligt hela
resningen af flera skepp. Makrillen syntes icke till.

Sjöstjerna begynte blifva alltmera orolig. “Jag
fruktar, att de icke respekterat parlamentärflaggan,“
sade han. “De der fregatterna stäfva norrut, och de
kunde lätt afskära mig från Sveaborg. Jag inser ingen
möjlighet att kunna sätta fångarna i frihet utan att
äfventyra hela fregatten."

Löjtnanten delade hans fruktan, och efter en kort
öfverläggning beslöto båda att vända vestvart.

Så snart skeppet vändes i den nyss beslutade
kursen, uppkom baronen. Han förstod tillräckligt af
Mellin, Noveller. IIL ®

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free