Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“För 088 skall det vara ett kärt minne,1“ sade
baronessan. “När ni, som ni lofvat, sätter oss i land,
hoppas jag att ni, åtminstone några ögonblick, besöker
vår boning.“
“Alltför dyrbara pligter förbjuda mig dét,“
svarade han. “Mitt öde lär yäl vara att ensam ströfva
omkring på vågorna. Jag endast fruktar, att jag nu
lärt att känna detta öde såsom mera hård t. Ni har
skämt bort mig med ert sällskap, mina damer. Jag
skall komma att sakna det mycket.“
“Ni omtalade, att ni hvarken eger far eller mor,“
sade baronessan. “Kom till oss, när kriget är slut!
Yar hos oss så myckét ni kan! Jag bjuder er af
uppriktigt hjerta en moderlig välvilja. Ni har visat oss
en sådan grannlagenhet, ett sådant ädelmod, att vi
aldrig tillfyllest kunna visa rår erkänsla.“
Sjöstjerna fattade hennes hand och tryckte den
till sina läppar. En tår glimmade i hans öga. “Jag
tackar er, fru baronessa,“ sade han. “Bet kännes så
yalgörande och ljuft i ett hjerta, som saknar den
rätta föraldraömheten, att veta sig omfattad af en sådan
huldhet, som ni visar mig. Tillåter också ni, fröken
Nathalia, att jag får tro mig omfattad af er välvilja?
Vågar jag be er om vänskap ?“
Hon räckte honom sin hand, och den rörelse,
som qväfde hvarje ord på hennes tunga, uttryckte sig
endast i en handtryckning, i det hon hastigt vände
bort sitt ansigte för att dölja för honom, att tårar
uppstigit i hennes ögon.
I detta ögonblick inträdde baronen. Baronessan
gick emot honom och fattade hans hand. “Jag vet,“
sade hon, “att min make delar min tanke. Jag har
inbjudit kapten Sjöstjerna till oss på Marienhag efter
krigets slut
Baronen tycktes förlägen. “Ehuru kärt det yore
oss,“ sade han, “att se kapten hos oss och få förklara
för honom vår erkänsla för all den artighet han
bevisat oss, så är det likväl knappast att förvänta, att
han, på sin bana såsom militär och med de anspråk
han eger till befordran för sin skicklighet och tapper*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
