Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans fötter. “Kan jag få tala med kapten Sjöstjerna?
Jag är chefen , på Naduckta. Jag önskar blifva förd
till min besegrare. “
Förundrad öfver det svenska tilltalet, frågade
honom löjtnanten: “Är ni då svensk, eftersom ni
talar vårt 9pråk?
“Jag är estländing,“ svarade den blödande. “Mitt
namn är Gyldenstubbe.“
“Ah, då ar ni barans son!“ sade löjtnanten. “Vi
ha fört att känna er familj.“
Löjtnanten underrättade nu Sjöstjerna om
förhållandet. Denne befall te, att baron Gyldenstubbe, jemte
alla officerare och det manskap, som icke var sårad t,
skulle föras ombord på Ulla Fersen. De sårade, utom
chefen, skulle . nedföras i Naducktas slupar, och till
hvarje slup kommenderade Sjöstjerna fyra roddare och
en styrman, hvilka han utvalde bland de osårade
fångarna, som han fått ombord till sig.
Svenskarne hade endast förlorat tvenne döda,
och deras tolf sårade voro redan förbundna, då den
blödande ryska fregattchefen fördes ombord. Sjöstjerna
lät nedbära honom i kajutan och tillsade sin läkare
att vårda honom.
Emellertid fick den ena ryska båten efter den
andra, med sin blodiga last, afgå till kusten. De
persedlar af proviant och ammunition, som kunde
användas för Ulla Fersen, hemtades ombord till henne. Då
detta blifvit utfördt, återkommo de svenska sluparna.
Endast en liten julle, med några raska män, dröjde
några minuter för att utföra den sista förrättningen
med det besegrade skeppet, under* det Ulla Fersen
vände och afiägsnade sig från detsamma.
Så .snart äfven jallen blifvit tagen ombord ilade
Ulla Fersen norrut. Då hon afiägsnat sig på ett par
kanonskotts afstånd, började en mörk rök att
tram-tränga ur kanonportarna på Naducktas skrof. Efter
en liten stund tittade röda lågor upp ur luckorna.
De hoppade fladdrande upp emot master och tåg, och
då de slutligen fattade tack let, ilade de, fräsande,
emellan tjärade vanter och linor, tills det hela för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
