Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utomordentlig likhet med det ansigte som för den
svenske krigarens hjerta var så dyrbart. Sjelfva
blekheten och det lidande uttrycket bidrogo att öka
Sjö-stjernas rörelse. Baronen märkte detta uttryck då
deras blickar möttes.
“Har ni någon önskan, min baron,“ började
Sjöstjerna, “som jag kan uppfylla, så ber jag er nämna den.“
“Ännu för några timmar sedan/* svarade den
sårade, “besökte jag mina föräldrar. Jag hörde der
s^mycket omtalas ert ädelmod, att jag endast i ett
fall finner tröst i min olycka, nemligen den, att det
är ni, som är min besegrare. Jag behöfver för öfrigt
ert förtroende; och hvad jag kan säga er torde
kanhända oekså icke blifva utan inflytande på er framtid.“
En lätt rodnad göt sig öfver Sjöstjernas kinder
och han nedslog hastigt sina ögon.
Baronen fortfor: “Tack för ert ädelmod mot mina
äldrar och min syster!“ Han framräckte ur kojen
sin matta hand. Sjöstjerna fattade den med rörelse
och lade den sakta ned på hans bröst.
“Ni behöfver stillhet,“ sade Otto Sjöstjerna, “och
så snart vi komma till Sveaborg, skall jag sjelf
uppsöka rum för er och se till att ni får den vård och
läkarehjelp ni behöfver. Lifligt önskar jag, att ni vore
så förbättrad, att jag ’kunde fritt få tala med er.
Men jag hoppas, att den dagen snait kommer.“
Han återvände på däck. Kort efter midnatt
inseglade Ulla Fersen på redden. En muntlig rapport
aflemnades åt vaktskeppet, som låg ytterst, h varefter
fregatten med en lätt svängning ilade förbi
chefskeppet och ankrade icke långt från detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
