Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.hållit och den skall jag hålla. Alltsedan jag, med
min herres lik, vräktes i land här på udden, har ni,
baron, varit min välgörare, så väl som min räddare.
Jag såg genast att jag intet godt skulle uträtta med
min hemlighet: derföre har jag så mycket trognare
hållit min ed och bevarat den.“
“Den olyckliga hemligheten är icke förborgad inom
mitt hus!“ suckade baronen. “Min systers vanära är
bekant äfven för mina barn.“
“Vanära ?“ upprepade Stolpe med vild förtrytelse.
“Säg intet ord, baron, som kan skymfa min gamle
herres minne!“ Han knöt sina händer tillsammans och
bet ihop tänderna.
“Hör, Stolpe!“ afbröt honom baronen. “Här är
så mörkt inne. Tänd lamporna! Jag vill icke gömma
mig i mörkret, då de komma, som söka mig.“
Fyr vaktar en betvingade sina känslor och utförde
befallningen. Det blef ljus i tornsalen, der de båda
gamle sedermera tigande afbidade upplösningen af
sitt Öde.
Emellertid, då soldaterna, anförda af en officer
och ledsagade af grefve Telepnoff, ankommo till
Marienhag, hade äfven baronessan och fröken Nathalia,
res-klädda, genom trädgården begifvit sig till den väntande
vagnen vid hafsstranden. Då b etjeningen upplyste
att baronen icke var inne, sade Telepuoff genast: “Han
är i fyr tor q et. Det ligger alldeles invid gården, och
vi skola finna honom der.“
Den lilla truppen, tolf soldater, fortsatte då sin
marsch till det uppgifna stället. Grefven anade icke,
att den vandring han anförde kunde ganska väl
bemärkas af både baronessan och Nathalia, der de, gömda
mellan några klippor och buskar vid stranden, med
orolig ångest afbidade hvad som skulle utföras vid
fyrtornet.
Dit inträdde snart grefven och hans beväpnade
följeslagare. Telepnoff sökte att qväfva den känsla
af blygsel, som rörde sig inom honom, då han
framträdde till baronen och sade: “Förlåt mig, herr
baron, att jag besöker er objuden så här sent! Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
