- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
94

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

händer emot honom. “Jag känner igen hvarje
ansigts-drag. Ni är lik honom. Ja, ni är Adolf Sjöstjernas son.“
c<Du har nämnt min far,“ sade Sjöstjerna och
trädde honom närmare. “Säg fort, har du kännt
honom? Har du kännt min mor?“

“O, min Gud!“ utropade den gamle, medan de
gråa ögonhåren fuktades af tårar. “Ja, ni är min
herres son! Och hans fru, skulle jag icke hafva sett
den milda engeln, er mor, min unga herre! Ja, nu
må mitt lif vara slut. Nu vill jag dö, för att med
ens upptäcka hvad jag borde förtiga till min dödsstund.“
Den gamle baronen, som nästan förstenad
betraktat detta uppträde, reste sig nu och närmade sig.

Då upprätade sig Sjöstjerna och sade med hög
röst: “Jag märker att det är en upplösning af mitt öde,
som i detta ögonblick förestår. Det är en helig stund.
Jag vill ostörd höra hvad du har att säga, gamle
man. Soldater, fören ned fångarna och bevaken dem
noga här utanföre!“

“Höra herrarne här äfven till våra fångar ?“
frågade en korpral, i det han pekade på Telepnoff och
den gamle baronen.

“Dem bevakar jag sjelf,“ svarade Sjöstjerna, och
soldaterna aflägsnade sig.

“Nu, hvad har du att säga?“ vände sig Sjöstjerna
till fyrvaktaren.

Den gamle hade hunnit att besinna sig några
ögonblick. De stormiga känslor, som nyss satt hans
eljest förstelnade anletsdrag i rörelse, hade han åter
slutit inom sitt bröst. Endast hans öga brann af en
eld, som han icke förmådde dölja. Det var
medvetandet af ett stort beslut, som talade i hvaxje den
gamle mannens blick och åtbörd. “Herre,“ sade han
till Sjöstjerna, “ni vet då att ni är Adolf Sjöstjernas
son? Hvad är ert dopnamn?“

“Otto,“ svarade han.

“Rätt,“ sade den gamle. “Det är det rätta
namnet. — Vet ni hur er far dog?“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free