Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sinsemellan för att underrätta hvarandra hvar han
blef synlig och sålunda passa upp honom. Så hade
Makrillen nu råkat i fara. Men Klint styrde till
några grund som han kände, och efter en half timmes
skarp kappsegling måste först den ena och derefter
den andra fregatten vända för de farliga grunden,
under det Makrillen trygg och utom skotthåll flöt
fram mellan skären, emedan han vunnit några
minuters försprång.
Så inträffade hösten. I Oktober blef väderleken
kall och stormig. Byska flottan var så öfverlägsen,
att den höll den svenska instängd vid Sveaborg. I
sjelfva verket befann sig svenska flottan, skild från
sina förråd i Karlskrona, sålunda i en ganska farlig
belägenhet.
Äfven de enskilda skepp, som utsändts på
kryssning, återkallades småningom till Sveaborg. Hertigen
lemnade befälet åt den gamle excellensen och
besätt-ningarne betogos af den modlöshet som ett overksamt
lif alltid medför hos sjömännen. Vid landthäreu hade
det i Sveriges häfder med förfärlig nesa inbrända
Anjalaförbundet utbredt sina förlamande verkningar.
Skulle nu flottan blifva liggande och förloras derjemte?
En November, ännu mera stormig än den
föregående månaden, inföll. Man satte i fråga att lemna
skeppen vid Sveaborg och föra manskapet under
vintern till Sverige. Då beslöts ännu ett försök, det sista,
för att utröna om icke den ryska flottan äfven nödgats
draga sig tillbaka från sin bevakningsstation.
Yid sidan af chefskeppet låg Klint med Makrillen,
sysselsatt att kölhala den snabba kryssaren efter sin
senaste utflygt bland’ de skummande skären. Hastigt
kallas han ombord pä chefskeppet.
Nordenskjöld, med en riktig oväderauppsyn, mötte
honom. Konungen, som insett omöjligheten att låta
flottan öfvervintra vid Sveaborg, hade gifvit befallning
att den skulle göra sitt yttersta för att komma till
Karlskrona. Denna befallning jäste i den förbittrade
amiralens sinne. Han räckte åt Klint en ordres, som
endast innehöll följande korta, ord: c‘Löjtnant Klint
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
