- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
144

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bindningen af en kossack-officer, gick han till bonden
och med ett uttryck af förundran frågade, om han
var blesserad. Bonden begrep intet ord af hans fråga,
men den ena af kossackerne, som utgjorde
bevakningen, upplyste honom, att det var en fånge.
Doktorn gaf då bonden ett tecken att sätta sig på bänken
vid dörren. Tigande efterkom fången hans vink.

Det dröjde icke länge, innan dörren åter
öppnades och en krigare inträdde. Det var Kulneff. Han
helsade med en vänlig nick på doktorn, och såg sig
derefter omkring bland de sårade officerarne. De,
som hade nog sansning att igenkänna honom, mötte
hans blick med välvilligt småleende; men de öfriga
mumlade, i hemsk yrsel, barbariska ord mellan
tänderna. Kulneff var icke ovan vid en sådan anblick,
svepte derföre lugnt sin kappa omkring sig och
nedkastade sig bland de sårade. “Doktor," sade han i
detsamma, “ge mig också några droppar! Men smaka
de mig icke, så slår jag dem tillbaka i ansigtet på er.“

“Ni är blesserad ?“ frågade doktorn med glad
förundran. “Nå, det skall bli intressant att få se!
Det är väl inte bajonettstyng heller, ty de fördömda
finnarne nyttja sina bajonetter så ovärdigt, att de
sällan släppa vårt arma folk undan med lifvet.
Ein-narne äro ett barbariskt folk, de anse det icke för
nog att blessera och afväpna sina fiender. De hålla
alltid efter lifvet. Derföre få vi beständigt långt flera
döda än blesserade.“

“Hvad pratar ni, doktor ?“ ropade Kulneff. “Jag
går nog fri, alltsedan Adlercreutz vid Siikajoki
förbjöd att skjuta på mig. Finnarne känna mig väl, och
jag är säker, att ingen af dem ger mig en kula. Jag
behöfver ingen Rigabalsam, doktor! Men litet spiritus
invärtes, förstår ni.“

“Ja så, öfverste, Kulneff?“ sade doktorn. “Här
har ni min fältflaska. Men om ni lemnar litet qvar
åt mig, i fall vi komma att retirera, så skall jag
tacka er.“

Kulneff emottog den erbjudna fältflaskan, tog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free