Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla tego en stund. Slutligen ropade Fiken:
“Men Pavo skall berätta oss, huru han fann pappa.
F& vi icke höra det, goda mamma!“
“Låt oss alla gå in,“ sade modren. “Pavo
behöfver väl liten förfriskning. Vi kunna aldrig nog tacka
honom. Han har vågat sig i lifsfara för oss!“
Pavos öga åög hastigt öfver Amalias drag, men
hon såg icke upp. Fiken Qprang fram och fattade
hans hand, för att, ett sjelfsvåldigt barn, hänga sig
vid den, under det hela det lilla sällskapet vandrade
upp till sjelfva gården.
Det lilla bostället, som major Eek arrenderat af
kronan, var bebygdt efter ortens sed. En liten
bygg-ning, så kallad Bverokstuga, bestod af två små rum
och ett kök, och var uppförd af furutimmer, utan
någon brädslagning eller något, som kunde bidraga
till den yttre prydligheten. Väldiga björkar och alar
omgåfvo byggningén på alla sidor, så att den saknade
egentligt gårdsrum. Strax bredvid låg ett vanligt
pörte för tjenstfolket. Men den förnämsta byggnaden,
ett stort, ypperligt ladugårdshus, var uppförd på ett
litet afstånd, på en backe, omgifven af väldig furuskog.
Hela gården låg så undangömd, att det enda, som
kunde förråda dess tillvaro för dem, som foro ute på
sjön, var den gästfria rök, som ur dess skorstenar
höjde sig öfver skogstopparna.
Knappt hade sällskapet inträdt och satt sig, för
att lyssna till Pavos berättelse, förrän Fiken ropade,
att någon fremmande nalkades emellan träden. Alla
skyndade till fönstret.
“Det är vår gode kapellan, pastor Cygneus!“ sade
Fiken. “Bosina har sett så fundersam ut i dag, och
varit så tystlåten, som om hon blifvit en laxöring.
Få se, om hon nu blir muntrare!“ #
Bosina smällde till den yra systern, som
skrattande sprang bakom sin mor. Sjelfva den annars så
allvarsamma Amalia smålog.
Pastorn, som var en ung, bildad man, kom med
mycken skyndsamhet fram. Så snart han helsat på
fruntimmerna och tagit Pavo i hand, sade han: “För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
