Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i stället för bandtler, remsor af tallbark, med den
hvita safsidan utåt vänd. Deras vapen bestodo af
spjut och störar.
Den ärlige bondens blick flög i förbigående inåt
stallet, medan han tillsade fruntimren att skyndsamt
följa sig. “Tagen är oss nu öppen,“ sade han, “ända
till Ruowesi. Medan fanjunkar Roth med de öfrige
bönderna sysselsätter ryssarna, hinna vi fä ett
betydligt försprång i skygd af krutröken.“
Med ett glädjerop emottog fru Eek detta
förslag-Utsigten att sålunda komma till sin man öfvervägde
hvarje annan betänklighet. Hon tillsade sina döttrar
att genast lyda, och följde derefter sina befriare. Fiken
hängde sig som vanligt vid Pavos hand, medan de
båda äldre flickorna ledde modren.
Vid bron kom pastor Cygneus tillstädes. Han
hade under tiden besökt prosten i staden. Nu
förenade han sig med de flyende fruntimren, och den
redlige Pavo emottog honom med ett hjertligt handslag.
Knappt voro fruntimren i båten, som ilade uppåt
Näsijärwi, förrän lågor utbröto på flera ställen af den
långa bron. I detta ögonblick anlände furst Dolgoruckis
förtrupper, som med ifver hastat i sin anförares spår,
till stranden.
Fursten sjelf red främst på den brinnande bron,.
Men framför honom sprang i detsamma med skarp
knall ett brohvalf i luften, brinnande bjelkar slungades
vidt omkring, och fursten måste kasta om sin häst.
Han betraktade med bestörtning den brinnande
brobyggnaden. Efter ett ögonblicks besinning sade han:
“Här kunna vi icke komma fram. Låt oss försöka
norrut, om vi kunna kringgå vattendragen!“
“Yi kunna då genom Karelen hinna till Barclay
de Tollys armé,“ inföll en adjutant. “Men det är
långt dit, åtminstone en veckas marsch.“
“Det får gå,“ utropade fursten. “Hellre gör jag
den marschen än stannar här, en sysslolös åskådare,
utan att kunna komma öfver.“
Elden tilltog emellertid. Alla brohvalf stodo i
ljusan låga, och det hela utgjorde en enda glödande ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
